Nybörjare och Önsketröjor

De senaste dagarna har innehållit just det - nybörjare och önsketröjor...
Vi börjar med Önsketröjan. Var på julmarknad här i helgen och där fanns tomtar i massor, dyr choklad, ännu dyrare marsipan, ännu mera tomtar, fårskinnsfällar och en Annika som stickar Önsketröjor. De liknar inte några tröjor jag sett förut - otroligt vackra! Svårburna - det medges, inget man klär sig i om man tänkte ha en diskret dag på jobbet utan att synas så mycket - men ändå! Annika håller på att lägga ner verksamheten för kroppen säger ifrån, men ta en titt på hennes tröjor, knappar och kit - de finns kvar till nyår.
En annan rolig sak är att jag den senaste veckan har invigt tre nya stickerskor i denna fantastiska värld. Lite lätt erfarenhet från syslöjden hade de med sig, och vi satte igång utifrån det. Två av dem hade blivit inspirerade av stickning till hemlösa, hade helt enkelt skaffat sig billigaste sockgarnet och ett par tillhörande strumpstickor och kom och satte sig vid köksbordet för att sticka raggsockor till uteliggare med skostorlek 40-45. Damen i garnaffären hade uttryckt ett lätt tvivel på om det var rätt projekt att börja med när hon efterhört deras sammanlagda erfarenhet, som uppgick till en halsduk i årskurs 5. Men de hade glada i hågen tagit sin nyinköpta påse och började traggla med 17 cm resår på stickor 4. De lär komma tillbaka till köksbordet framåt hälen om inte förr... Gillar dock attityden - hur svårt kan det vara? Det finns nog på youtube! Och så är det igång.
Den tredje nyinvigda stickerskan fick en babymössa "Små vågor" av Maria Carlander till sin nyfödde häromveckan, och det öppnade hennes ögon för stickmönster på nätet istället för de ärvda tummade häftena hon hade hemma... Och så var hon igång... Ni ser - jag håller på att utlösa en liten sticklavin vårt lilla samhälle!
Själv håller jag på med:

• Emelie - koftan i alpaca och silke. Ska strax påbörja ärmarna!
• Cedar Leaf Shawlette - riktig chips-stickning - du vet - bara en till... och en till... och detta är definitivt den sista... nej, nu måste jag verkligen sluta...Själva kroppen på sjalen är slätstickad med förkortade varv, och när den är klar stickar man på en lövkant längs ytterkanten. Har aldrig stickat på en kant så förut, men det är otroligt tillfredsställande att se den växa sig sakta uppåt längs sjalkanten.
• Har också lagt upp nästa Knitter´s Book of Socks- strumpa - Buddleia i ett mycket ljusljusblått Regia. Kul med lite spetsstickning, har inte gjort det på länge. Även om jag inte är störtförtjust i spetsstrumpor, men det dyker det säkert upp någon annan som är...

Ta hand om er!!

Garnkomplettering och FO-s i plural!

När jag skulle börja på min Emelie-kofta hade jag lite bråttom. Jag visste vilket garn jag skulle ha - ville ha - och ungefär vilken färg. Jag hade planerat att smyga förbi garnaffären på väg hem från jobbet en fredag, så jag kunde kick-starta igång under helgen. Så när jag lämnade jobbet kollade jag bra snabbt ungefär hur mycket som skulle gå åt, skrev ned det ordentligt och vandrade lyckligt iväg och inhandlade mitt garn - ett Hjertegarn Alpaca-Silk i teal - petrol-grön-blå. Jag kom hem och satte igång precis som planerat. Men något kändes inte rätt. Kollade igen - och mängden jag köpt räckte till den storlek som visades på bilden - och det var betydligt mindre än den storlek jag skulle passa i... Kollade igen och noggrant, och insåg att jag behöver tre nystan till. Jag ringde till affären, men tyvärr var det de sista nystanen jag köpt. Expediten lovade att kolla med tillverkaren och återkomma. Efter en vecka gick jag förbi igen- tillverkaren hade inte mer. De skulle efterlysa garnet i Norden och återkomma. Efter två veckor gick jag förbi igen - och garnet var slut i hela Norden. Kändes lite underligt - att jag skulle köpt de sista nystanen i världshistorien av detta garn i denna färg, men ok, min Emelie får bli kortärmad.
I vår stad finns tre seriösa garnaffärer. Eftersom det var några månader sedan jag varit inne på de andra två tog jag en runda förbi en av dem - för övrigt ett halvt kvarter ifrån den garnaffär där jag köpt koftgarnet. Strosade runt och fredagsbotaniserade lite - och vad hittar jag?? Om inte 8 nystan av Hjertegarnet i rätt färg. Till nedsatt pris!!  Lycka!!
Jag väljer att inte fundera över hur den där efterlysningen i hela Norden gått till - ibland blir det fel på alla jobb - men detta innebär att jag kan sticka vidare på Emelie utan oro. Och att jag nog har bytt favorit-LYS. Har hunnit till axlarna nu - man stickar den runt - och kan fortsätta att göra hur långa ärmar jag vill!
Jag har dessutom blivit helt klar - dvs sytt in alla ändar och fotat mina Rocaille - och så här blev de:

Och när jag ändå var igång avslutade jag också mina modifierade Inga-vantar - och så här blev de:

Lite kul med vantarna - jag hade tänkt behålla dem själv och stickade dem mest för att det ibland är så skönt med ett ganska repetitivt mönster och de långa repetitioner som Noro-garnerna erbjuder. Satt dock och stickade häromnatten på jobbet när en av mina kollegor blev helt förälskad i dem. Hon tog på dem, klappade på dem, tog av dem, klappade på dem och hade i största allmänhet svårt att släppa dem. De är en aning trånga för mig - men tänkte blocka ut dem. Hon hade dock mindre händer än jag och de passade henne perfekt. Det var helt enkelt så att Ingavantarna var till henne. Fast hon vet det inte än - ska lägga dem i hennes "tråkiga papper-låda" nu när de är klara och blockade, så hon hittar dem nästa gång hon jobbar. Hon får behålla dem om hon använder dem - ett krav jag alltid har på stickade saker jag ger bort...
Så istället har jag nu på stickorna:

• fortfarande Emeliekoftan - nu utan funderingar utan bara ren och skär stickglädje.
• och nyligen upplagda Cedar Leaf Shawlette i ett merinogarn i bränd orange. Det kommer troligen bli en version i gammelrosa också, men började med orange, då det passar så gott på hösten.

Och i hörlurarna lärde jag mig alldeles nyss av The Knitmore Girls att man aldrig aldrig ska ge bort en stickad present till någon som inte bett om att få den. Ligger nåt i det...
Nu ska jag uppdatera Ravelrysidan också medan yngsta barnet sover middag...

Stickning på Teneriffa

Vi har varit på charter på Teneriffa. Fantastiskt ur familjeperspektiv! Hade dock en liten tanke i bakhuvudet - vore kul med spanska garner och en spansk stickaffär... Hade kollat upp det lite innan - men med mycket magert resultat. Någon hade hört ryktas om en garnaffär någonstans - oklart i vilken stad på Teneriffa, på en sidogata strax bredvid något torg...
Vi tillbringade som sig bör större delen av tiden i vattnet eller på Teide - den fantastiska vulkanen på Teneriffa med vacker vandring. När vi strosade runt i något samhälle hade jag ögonvrårna aktiverade, men ingentingen i garn- eller hantverksväg (om man inte inräknar de lokala hantverk från Kina som såldes överallt...) Såg inga stickande tanter, eller damer, eller herrar - nada... Frågade snälla tanter i affärerna men de gav inga ledtrådar. Antingen är det så att stickning på Teneriffa inte existerar, eller också är det en väl förborgad hemlighet...
Jag har ett barn som fortfarande sover middag, så jag tillbringade ett par timmar efter lunch så här:



stickandes sockar på balkongen med utsikt över Medelhavet - och det gjorde inte ont nånstans...

Så sedan sist är strumporna Rocaille klara - blev färdiga medelst lite flygplansstickning på hemvägen. Har dock inga bilder på dem än, men återkommer!! (Hmm, kanske pga att det fortfarande finns några halvtråkiga ändar kvar att fästa...)

Så nu har jag på stickorna:

• Emelie - denna ursköna kofta som jag har grymt höga förväntningar på...
• Ett par vantar från Solveig Larssons Vantkalendern - med lite omgjort mönster. Ville göra ett par med vit bakgrund och färgvarierat sockgarn i mönstret - hade en snutt Noro Silk Garden Sock att göra av med.  Utgångsmönstret är Inga, men skaftmönstret repeteras hela vägen upp...
• Snart har jag dessutom en Daybreak av Stephen West (jag vet, den är grymt upphaussad, men vill prova vad det är sånt rabalder om... Och så är den snygg! Har Manos Silk Blend i gråblått och tänkte komplettera med svart eller antracitgrått till...) eller en Cedar Leaf Shawlette på stickorna... Cedar Leaf Shawlette är designad av skaparen till en av de stickpoddar jag lyssnar på just nu, Nevernotknitting. Jag tänker mig den i gammelrosa till min chokladbruna kappa i vinter... Tycker löven lägger sig snyggt uppradat när man virar den ett par varv. Men har inte kommit så långt som till garninköp än - om det behövs något inköp alls...

Och i öronen fortsätter jag med Nevernotknitting och The Knitmore Girls - och har det bra!!


Livet attackerade.

Och plötsligt drog vardagen igång igen, med tidiga mornar, gympapåsar, matteläxor och din tur att jobba över. Inser att hur kul det än är att blogga regelbundet är det inte värt att lägga ytterligare sten på börda och ha dåligt samvete för att det var länge sedan man skrev - utan bara ha bloggen som ren och skär glädje, när jag kommer på något jag inte tänkt på förut i stickvärlden eller när bekräftelsebehovet tar över och jag vill visa upp mitt senaste alster.
Vilket jag ska göra nu.
Mitt datorfodral är klart.

The Caspian Case

Baksidan

Och jag är sjukt nöjd! Det är stickat med lite tunnare stickor än garnet krävde, så det blev ett tjockt, ganska stelt fodral, vilket är perfekt när det ska ligga och skava i väskan till och från jobbet. Jag tycker det är så vackert!
Stickmässigt var det sisådär att sticka. Själva fodralet stickas runt, men locket stickas fram och tillbaka, vilket ger mönsterstickning med två färger på aviga varv, något jag inte gjort förut och inte kom att känna mig bekväm med. Garnet är ett fått garn, som jag skrivit om tidigare här på bloggen, en jobbarkompis som gick en garnfärgningskurs 1985 och inte använt något av det sedan dess, så jag fick det. Runt en av de härvor jag använde satt det en lite lapp "alunbetat". Vet förstås inte vad det innebär, eftersom jag inte kan något om växtfärgning av garn alls, men det kändes gediget!
Så nu på stickorna har jag:

• Emelie - en härlig kofta med enkelt spetsmönster i paneler på framstyckena. Min blir i Hjertegarns Alpaca-Silk i petrolblågrön, så mjukt att man nästan håller andan. Mitt enda bekymmer är att jag i min iver läste av garnåtgången fel och köpte garn till en small, vilket jag inte är. Sedan hade de inte mer i min LYS, men hon har en efterlysning ute hos Hjertegarn, så det dyker nog upp. Eller så blir ärmarna lite kortare.
• Under bussresor och barnläggning stickar jag på mina Rocaille - så grymt snygga sockar! Dessa blir i Fortissimas Cotton Stretch i blågrått. Stickade mina Firefly i samma garn fast i rött, och gillade känslan.

Nu när alla Stickpoddens och Stickwithus avsnitt är genomlyssnade och jag bad Podkicker (appen jag använder för att lyssna på poddar) att leta upp liknande podcastar - inser jag att varenda stickare i den engelskspråkiga världen sitter i varsin garderob och spelar in poddar...I alla fall kändes det så. Och det har gjort det länge. För mig är det ren och skär avslappning att hoppa på bussen hem, stoppa in lurarna, ta fram strumpstickorna och lyssna och sticka mig 40 minuter hem. Just nu lyssnar jag på Never Not Knitting och Knitmore Girls. Och de har gjort mååånga avsnitt! Kan varmt rekommenderas. Men behöver nog snart lyssna på någon brittisk-engelsk podcast, annars kommer jag att bräka som dem!

Veolias mormorsruta

Jag har kanske nämnt att jag är en pendlare. 40 min x2 varje arbetsdag sitter jag på tåg eller buss. Mestadels stickande.
Denna dag hade jag dock glömt stickpåsen hemma. Kändes tomt och slöseri med tid och tråkigt för mina rastlösa fingrar. Som tur var hade jag ett nystan lila bomullsgarn och en virknål liggande i botten på jobbväskan - hur länge det legat där och varför är oklart.
Just denna dag skulle jag åka Veoliatåg. Tyvärr hade jag missat att det var banarbete på gång, och istället gick en ersättningsbuss. Det innebar en lite längre hemresa än tänkt. Jag sände en tacksamhetens tanke till min tankspriddhet som hade låtit nystanet och virknålen ligga kvar...
Så under vägen hem improviserad jag ihop en mormorsruta av lite mer otraditionell art, och den får förstås sitt namn efter grunden till dess uppkomst...

Tror det kan bli bra när man virkar ihop några stycken.
Jag har aldrig hittat på ett virkmönster förut från start till mål, de jag har gjort har ju liksom grundat sig i mer traditionella mormorsrutor. Mönstret finns här, och om ni virkar det och hittar något fullkomligt oförståeligt - skicka mig en kommentar eller PM på Ravelry, så ska jag förtydliga mig!
Håll till godo!

Snabb uppdatering

Sådär, jobbet var igång igen och sticktiden drogs ned drastiskt! I och för sig är jag en pendlare, vilket ger i alla fall 30 minuter i vardera riktningen, men det räcker ju inte riktigt för att stilla rastlösa fingrar.
Två saker har jag i alla fall avmaskat sedan sist!
Först min jätteanvändbara uppifrån- och ned-tröja i Kalinka-lin:

Har använt den otroligt mycket sedan den blev klar, är precis lagom varm i slutet av sommaren, och den plommonlila färgen passar med nästan allt i min garderob. Lär få bli fler!

 

Min andra avmaskning är en bäbismössa av Maria Carlander som heter Små vågor - Little Scallops på Ravelry.

 Jag stickade den snabbt och enkelt till en kollegas nyfödda, och det var en perfekt bäbispresent. Har två bäbisar till på gång i bekantskapskretsen närmaste veckorna, tror det blir fler småvågor. Just den här är stickade i Baby Någonting - mycket mjukt kan det varit Cashmerino?, och Drops Alpaca, men vilket mjukt garn som helst borde funka! (Eller kliigt, om man genast vill lära bäbisen hur hård den här världen kan vara??)

Så nu håller jag istället på med mitt pc-fodral, Caspian Cases- det är i tvåtrådig, hemmafärgad (fast inte av mig, av en bekanting) ull, för pc-n behöver inte bry sig om kli. Det borde varit klart sedan länge, men är på flappen man fäller över, locket liksom, och där ingår det flerfärgsstickning i aviga varv. Det är något jag inser att jag inte gjort förr, och som inte var så särdeles upphetsande... Vet inte varför, men känns krångligt. Är det någon som har några tips på hur det går smidigare tas det tacksamt emot!

Min pendlarstickning just nu är nästa socka i Knitter´s Book of Socks. Som jag skrivit om tidigare håller jag på att sticka mig igenom boken, och har nu landat på mitt favoritmönster, det jag fastnade för vid första genombläddringen - Rocaille. Otroligt snyggt! Återstår bara att se vad jag kan åstadkomma av ett så vackert mönster. Succé eller pannkaka?

Hoppas ni får en skön, halvkylig stickhelg, kantad med kantareller och blåbär!

 



Den mytiska Faster Karin och lustslöjd

Åter från ouppkopplad semester - det gick inte ens om man försökte, så mycket i internetskugga var vi, och det hann bli väldigt skönt! Vi försökte prognosticera vädret, misslyckades och gjorde det som dagen bjöd... Underbart!
På vägen till stugan stannade vi hos mina föräldrar ett par dagar. I deras vardagsrum står sedan alltid en stol, som jag sedan länge satt en lapp på undersidan med mitt namn på , för att liksom paxa den. När jag har frågat mamma om den har hon alltid svarat - den har faster Karin gjort, hon som var så händig, du vet...
Men som ofta med äldre släktingar som inte levt samtidigt som jag, vet jag inte alls. Vems faster är hon  egentligen? Var bodde hon?  Jag har hört någongång att i områden i Tanzania - med stark muntlig tradition - skulle alla barn kunna minst 13 generationer tillbaka i tiden. Hur många kan du på rak arm och utan att fråga äldre släktingar? Jag klarar 3.
 Men här kommer ju en del av vitsen med slöjd och handarbete in - det räcker länge. Bevisen finns kvar i generationer om man väljer rätt material (och nu syftar jag inte mest på aluminiumburkar...) Stolen som Faster Karin slöjdade fram någonstans på 30-talet gör mig nyfiken idag. Och mamma hade tid att berätta.
Faster Karin var min mormorfars syster - det är alltså morfars faster. Hon levde med sina fem syskon i ett hus i Skåne i hela sitt liv. Ett syskon gifte sig och flyttade iväg - det blev min mormorfar. De andra fyra bodde kvar, två bröder och två systrar som delade boende hela livet, och verkade enligt mamma¨som hann träffa dem mycket tillfreds med det livet. Faster Karin var lite sträng, mycket rak och rättfram och oerhörd händig. Överallt hos mina föräldrar, min gammelmoster och min salig mormor finns spåren kvar - "den där? Den har Faster Karin gjort" - och det gäller allt från olika textila tekniker till dockmöbler för utsirade för att användas, byråer och så den redan omtalade stolen.
Det nämns ibland att vi idag har slutat med funktionellt handarbete, det man behöver för överlevnad, till förmån för lustslöjd. Men jag tror lustslöjd alltid har funnit vid sidan om måstehantverket. För se på den här stolen - den är lustfylld!

Dynan är broderad i tvist, något som broderades i enorma mängder hemma hos de fyra syskonen och även hos mormor och gammelmoster. Färgerna ger fortfarande en känsla av mättnad, trots att den nu är sisådär 70-80 år. Sånt gör mig toklycklig och hoppfull!
Ok, lite om stickningen!
Håller fortfarande på att lyssna ikapp Stickpodden och jag gillar den suuupermycket - som Elin - en av poddarna -  skulle uttrycka det. Har för tillfället lyssnat så pass mycket att jag känner att jag kastar in Karins och Elins specialord i meningar där jag inte skulle använt dem för en månad sedan...Blir glad och inspirerad, och mitt enda i-landsproblem är att jag vill diskutera och kommentera, men inser att alla andra kommenterat i Ravelrygruppen för 4 månader sedan när podden kom ut, så det redan är lite färdigdiskuterat...
Jag har stickat färdigt min lintröja, och den blev precis sådär relaxad, gles och halvtight som jag ville ha den. Jag använde det här basicmönstret,. Det var första gången jag stickade uppifrån och ner på en tröja, och det var ju otroligt smidigt att kunna testa och anpassa under arbetets gång. Kommer att hända igen. Bilder på tröjan kommer när det blir bra fotoväder - om jag har det tålamodet...
Istället har jag börjat på en Små vågor av Maria Carlander, ett lätt- och snabbstickat mönster på en babymössa. Perfekt babypresent! Har redan börjat tänka på nästa Små vågor - tänk regnbågsfärgade vågor i många nivåer...
Har dessutom som koncentrationsstickning påbörjat ett laptopfodral till min alldeles egna 11" laptop, döpt till My Precious, som jag skrev om för ett par veckor sedan. Mönstret är Caspian Cases av Mary Henderson, hittar inte det på Ravelry, men finns i The Knitter No 50 och är lite mellanösterninspirerat. Återkommer med bilder! Har i alla fall tänkt mig en bekväm plats för lilldatorn på väg till och från jobbet, då den kommer tillbringa många timmar pendlande...

Tack för din tid! Surfa vidare!

Mormorsrutor närmast hjärtat

När jag skulle flytta hemifrån efter studenten hade jag hört att man skulle få ont om pengar. Fattig student, snabbmakaroner och surt rödvin, ni vet... Så jag tänkte att det kanske skulle bli kallt, det vore ju praktiskt om man kunde spara genom att dra ner värmen lite grann. Och jag såg framför mig hur jag skulle sitta med ett stearinljus nedstucket i en vinflaska och ambitiöst läsa tjocka böcker till sent inpå nätterna insvept i - just det, en vacker filt!!
Jag har vuxit upp med mormorsrutefiltar, legat sjuk under mormorsrutefiltar, hållit för ögonen med mormorsrutefiltar när Bröderna Dahl blev för otäckt och gömt mig och någon enstaka pojkvän under mormorsrutefiltar. Jag insåg att en sådan behövde jag. En stor. Och varm.
Så efter lite guidning av mormor - som stod för det mesta av mormorsrutefiltproduktionen i släkten satte jag igång. 10x15 rutor lät rimligt. Men herreminje, det blir 150 stycken!
Så jag virkade, tiggde restgarner, fäste trådar och allt det där som hör till att virka en stor filt. Det tog ett år, men filten blev klar ganska lagom tills jag flyttade. Till mitt studentkooperativ där värme ingick i hyran. Men sak samma.
Sen virkade jag en till min dåvarande pojkvän. Jag virkade ihop den i rött, och tyckte jag var otroligt romantisk. Tror inte han har noterat det än... Han blev sedan min man. Jag menar - har man gett honom en mormorsrutefilt kan man inte göra slut med mindre än att man får med sig filten.

Kanske det mest romantiska jag gjort...

Sen virkade jag en var till mina bröder när de flyttade hemifrån. Och så några till till några andra vänner som gifte sig, andra som fick barn och hade förtjänat det på ett eller annat sätt. Det tog inte ett år styck längre, men lite jobb är det ju!
Så nu, för att hedra mormorsrutan - finns här en sammanställning över tips inför mormorsrutevirkning, varianter på mormorsrutor, länkar till vackra, smarta rutor och beskrivningar och annat som jag hittat.
 Min ambition är att utöka mönstersamlingen, länkarna och tipsen, så hör gärna av er med det ni tycker verkar höra hemma här! Jag länkar gärna till din hemsida eller blogg om du har en ny mormorsruta som världen borde få ta del av, ett oslagbart sätt att slippa fästa trådar eller något som absolut inte funkar vad gäller mormorsrutor... Jag tänker mig i första hand mönster på svenska, men har du en oslagbar ruta på engelska kan man ju alltid be att få översätta den, så hör av dig ändå!

Nu har ju mina barn legat sjuka under mormorsrutefiltar, hållit för ögonen med mormorsrutefiltar ( - men någon pojkvän därunder blir det inte tal om!)
 Fast de borde nog få varsin när de flyttar... Och jag har ganska många barn, så även om de fortfarande är små blir det till att sätta igång snart...

Ett FO och en efterlysning

Mitt i sommaren - perfekt läge för att sticka vantar...
Satt i går kväll framför Bondfilmen och fick ihop det sista på ett par som jag kommer använda mycket i vinter. Mönstret är ett gratismönster på Ravelry - Spruce Tree Mittens. Jag letade efter en fläta och masktäthet som matchade min mössa i samma garn - Gnomish Hat (jag vet, bilden är inte bra, hastigt tagen på en busshållplats någonstans i Sverige, någongång i vintras....). Vantarna var snabbstickade, snygga och bekväma med en vriden resår i mudden. Sedan ligger alla tumökningarna på tumsidan av handen och det passar i alla fall min hand riktigt bra.

Rimfrosts Spruce Tree Vantar

Detalj

Garnet är en blandning mellan ull och nässlor. Det är mjukt, varmt och har en mycket speciell lyster som jag gillar. Köpte det givetvis för att det inte verkade riktigt vanligt att sticka med nässlor, men blev övertygad. Det är snyggt och jag kan varmt rekommendera det!

 

Så en efterlysning. När semestern började tänkte jag fira mig själv med den sedan länge efterlängtade Vantboken - Solveig Larssons fantastiska bok med otroligt vackra vantmönster.

Familjen fattade inte när jag önskade mig den i julklapp - eller jo, jag fick Vantkalendern 2013 istället, och den är inte illa den heller. Men jag ville ha ännu mer. Jag fick den inte i födelsedagspresent, så då bestämde jag att jag var värd en semesterpresent... Bara ett litet bekymmer. Den är slut. Överallt där jag tittat. Tänkte grotta lite i det  under dagen - om det kanske står någon i en hylla på förlaget, i någon garnbutik någonstans eller så... Min förhoppning är nu att någon av er kan hjälpa mig - är det någon som känner till något litet bortglömt ex någonstans i Sverige? Insåg medan jag letade att Solveig precis gett ut en bok till - Inspiration från Norr, med ännu fler vantmönster, så hittar jag inte den ursprungliga verkar det inte vara någon katastrof...

Jag gillar hennes mönster, omhändertagandet av gamla traditioner och sättet hon skriver om alla stickerskor genom tiderna! Återkommer mer till detta längre fram!

 

Så -

På Stickorna just nu: En plommonlila top-down-lintröja med nästan färdig kropp som längtar efter ärmar. Jag längtar också tills den fått ärmar - lite mycket slätstickning blir det...

Veckans roliga stickrelaterade händelser

Jag tillhör den delen av svenska befolkningen som fortfarande går och väntar på att semestern skall börja... Det är några dagar kvar, och som alla vet är de ungefär lika långa dagar som de där man gick över tiden i slutet på graviditeten... Denna veckan har det i alla fall hänt två roliga stickrelaterade saker som gör att tiden svischar till lite. (Det har förstås hänt många härliga icke-stickrelaterade händelser också, men det är ju inte för dessa som ni hamnat på denna bloggen...)
1. Jag har - efter många månaders funderande - skaffat en helt egen dator. En utan Mine-Craft, My Fantastic Park, sportappar och andra distraktioner. En dator som ingen annan använder - den är BARA min. En där jag vet att alla dokument jag lägger in ligger kvar på samma ställe, som är liten, 11 ", så jag kan bära med till jobbet utan att knäcka ryggen, och där jag vet precis hur jag har det, istället för att ha saker på små USB-minnen spridda i olika väskor. Det startade dock mindre bra - maken hämtade ut den och medan resten av familjen tittade på EM-fotboll satte jag mig för att inviga My Precious (Härefter kallad MP). Trycker andäktigt på Power, skärmen tänds lydigt, allt känns nytt och rent....tills jag ser att den är låst. På min mans mailkonto. Det visar sig att han som en överraskning hade startat upp den för att logga in den på trådlösa nätverket, så jag bara skulle kunna starta. Hans fru uppskattade inte den överraskningen, det kändes som någon hade tjuvöppnat min julklapp. Så han fick låsa upp den, och blev sedan uthivad som användare ur datorn. Sedan dess har allt funkat som en räkmacka. Så ikväll har jag suttit och lagt in sticklänkar, Ravelry på Startmenyn, alla favoriter på plats - lättnavigerat i stickningsinternet! (Och för er som oroar er för min man - efter ett par timmar fattade jag hans omtanke och uppskattade det!)
2. Jag har hittat Stickpodden. Vet inte varför det skulle ta sån tid att hitta dit, men nu har jag i alla fall gjort det. Den görs av ett par stickerskor från Kalmar, och det är precis så där småputtrigt mysigt, passionerat och engagerat som bara riktiga sticknördar kan få det! Jag hinner med ett avsnitt på väg till jobbet och ett på väg hem, och det gör de här sista dagarna innan semestern mycket uthärdliga! Någon som verkligen klurar på hur det funkar med stickade mamelucker under kjol på vintern, hur man ska sköta om sina ullplagg och om man kan ta betalt för saker folk ber en sticka. Kan bara föreställa mig hur mycket tid de lägger ned på varje avsnitt! Kan varmt rekommendera en provlyssning - känns som stickcafe, fast det är svårare att kommentera ämnena direkt (fast nu när jag har MP kan jag ju sitta på bussen och kommentera allt eftersom...)

På stickorna just nu:

• Glesstickad lintröja i plommonlila som jag svalt ska glida omkring i på sommarkvällarna
• Plommonlila (igen) vantar i nässelgarnet Onion Nettles att matcha min Gnomish Hat i vinter.

Ta hand om er i den svenska sommaren! Jag ansluter snart!!

Firefly

I min värld har jag två sorters vardagsstickningar. Ett stort projekt, som ligger hemma, mestadels vid soffan. Där tillverkas tröjor, svårare mönster och liknande. Därutöver har jag alltid ett mindre projekt på gång, mestadels som buss/tågpendlarstickning, men även lägga-barnen-stickning (då man behöver sitta kvar en stund i halvmörker utan att somna, ni vet...) Ett av mina mer långsiktiga småstickningsprojekt är att sticka igenom "The Knitter´s Book of Socks" av Clara Parkes.
En otroligt snygg bok med en mycket informativ första del - om garnmaterial, hållbarhet, slitstyrka, hur resåren skall hålla längre och annat smaskens för en strumpstickarnörd -  som sedan följs upp av en elegant radda strumpmönster med nya utmaningar för varje strumpa, och där jag kände att jag kunde tänka mig nästan varenda en. Har aldrig gjort så förr, och bara stickat på utan att välja särskilt mycket själv, antagligen för att jag inte är så uthållig att föresatsen brukar hålla särskilt länge.
Jag började med att hoppa över det första mönstret - Stepping stones, som jag inte kände mig sugen på (så gick det med den föresatsen), men har sedan stickat Darjeeling, Hickory,  Elm och är nu precis färdig med Firefly - som jag fotade i solnedgångsbelysning på balkongen alldeles nyss utan att grannarna undrade alls vad jag höll på med... Det är lite smarta hälar, smidiga lösningar för att öka elasticiteten och stimulerande mönster som helhet, så jag fortsätter! Nästa strumpa har jag sett fram emot - i boken en av de snyggaste jag sett - Rocaille. Ska bli kul att se om jag kan göra det lika snyggt som i boken, eller om det blir som ett matrecept -ni vet -  inte riktigt lika lyckat som på bilden...



Darjeeling

Hickory

Elm



Firefly

Det här med romantiska sjalar...

Jag ser mig själv, lite frusen efter en lång, skön sommardag, svepa in mig i en stor kattunge-mjuk vit mohairsjal och vandra iväg på stranden i solnedgången.
Men sanningen att säga - jag får aldrig någon användning för mina sjalar. Jag har försökt, men det blir inte riktigt ...rätt...användbart...snyggt. Kanske hittar jag inte rätt garn till rätt mönster - en ständig utmaning.
Det funkar med tuber, cowls och möbius, men de där stora trekanterna - där tar det stopp.
Ibland blir jag ändå frestad. Det finns ju så otroligt många fina mönster som andra stickat till väldigt vackra sjalar. Så jag sätter igång. Och under de där långa varven - som ju bara blir längre och längre ju längre ut man kommer - där går jag förlorad. Det var under ett sådant varv - var uppe på 600 maskor per varv nånting - som jag kom att tänka på hur otroligt många maskor det är i ett stickat plagg. Om man räknar varje enskild maska - hur många är det i en tröja till en vuxen? I en vanlig vante? I en hiskeligt stor trekantssjal? Och hur lång tid tar det att sticka en maska? 600 maskor? Och hur många tusen maskor behöver jag sticka innan jag kan svepa in, vandra iväg och få sand mellan tårna ( men absolut inte i sjalen, vore hopplöst att få bort)?

Så försök nu att inte tänka den tanken nästa gång ni har 599 kvar innan ni får vända och göra alltihop tillbaka igen. Mooahaha....

Swaps

För ett par år sedan kände jag mig lite ensam i stickningen. Ingen av mina vänner stickade, alla andra stickare verkade ha fantastiska stick-caféer - vilket inte funkar i vardagen med en massa småbarn och långt till närmsta möjliga garnaffär - och jag satt här på kvällarna med Ravelry. Insåg då att Ravelry inte bara är ett ställe där man kan inhämta kunskap och frossa i mönster (är det någon mer som ibland hänger sig åt att läsa om stickning och mönster längre tid än man egentligen stickar?) utan faktiskt också ge ett utbyte i verkliga livet.
Sagt och gjort - en swap skulle det bli. Och det fanns att välja på!
 Fastnade först för typen då man skickar runt en låda full med stickattiraljer , tar ut det man vill, lägger i saker för motsvarande värde och skickar vidare. På så sätt skulle man ju kunna lägga vantarna på några nya garner som inte går lätt att få tag på i Sverige. Lite efterforskning på postens portotabeller drog dock snabbt ned mig på jorden igen - det skulle allt vara otroliga fynd i den där lådan om det skulle gå ihop sig med frimärkena som krävdes...
Var med i ett par temaswaps inom Europa, trevligt, men antingen har jag lite dålig fantasi (kan mycket väl vara så!) eller så var det lite knepigt att hitta ett lokalt producerat garn med tillhörande godis och te som skulle symbolisera en kompositör...Inte min kopp te.
Av en slump hittade jag sedan swap/one- gruppen på Ravelry - för swappare med budgettankar - och deras "open dishclothswap". Enklast möjliga! Man signalerar att man vill byta, och någon annan svarar "byt med mig", och man byter adresser. Man stickar en disktrasa, pluttrar ned någon liten bonus i kuvertet och skickar. Ja, kanske en liten aning galet att byta stickade disktrasor med okända människor över världen - inget man berättar vid fina middagar eller för nya bekantskaper - men man hittar människor man aldrig hittat annars!
Jag kom på det viset i kontakt med en fantastisk då 3- nu 4-barnsmamma i Indiana, hemmafru, virkande och med helt andra politiska förtecken är mina egna, som jag har så kul med - på internet. Vi lär väl aldrig träffas i verkligheten, men känner vid det här laget varandra rätt bra. Ungarna jublar när det kommer paket från Fort Wayne - vi har fortsatt skicka paket då och då - och det är en möjlighet att lära känna vardagslivet hos dem - genom små meddelanden mellan de hämtningar, tandläkare och middagar småbarnslivet är fullt av. Titta gärna på hennes verksamhet The Nifty Knot Custom Crochet och skriv en hälsning på svenska...
Nästa försök gav kontakt med en skolsköterska i London som förutom snygga disktrasor snabbt ordnade brevvänner till dottern med kompisar.
Så känner du dig lite uttråkad och lite ensammen hemma i sticksoffan - gör ett försök! Har du superspirituella stickträffar vareviga dag, kurser med nya tekniker och inspirerande vänner som spontanskickar fantasigarn till dig - njut av det! :)
Dela gärna med dig av dina swap-erfarenheter med en kommentar!

Lyfta maskor

Som jag misstänkte låg Ull&Garn i Vadstena en bit utanför samhället, längre än det gick att strosa. Hittade istället Svenska Spetsar, och där handlade det i största grad om hemslöjd, även om jag aldrig givit mig in i knyppling. Fascinerande och för en utomstående såg det otroligt svårt ut! Men i ett hörn av diverse hemslöjdsböcker och småplock hittade jag precis det jag hoppades på - en liten bok jag inte tidigare sett.


Sticka - flerfärgsstickning med lyfta maskor.

 

Köpte boken för att jag blev nyfiken, och redan i affären började fundera ut om inte många av mönstren borde passa som muddar till vantar. Det blir snyggt, tjockt och innehåller min favoritkombination - ser svårt ut men är enkelt att sticka.
Väl hemma letade jag upp författarna - 2stickare - väl värt ett besök! Där kan man också köpa boken, om man inte har vägarna förbi Vadstena...
Lade strumporna åt sidan och började provsticka - i bomull för det fanns till hands, och det är fascinerande. Här är resultaten så långt:

Liljor



Hus och hav


Har använt tekniken med lyfta maskor tidigare, framförallt till Mason-Dixon Knittings disktrasor, som är suveräna...Men här fanns fler mönster och de hade stickat i ull, vilket gav en annan känsla - mer vantmudd än disktrasa... Jag är nog lite låg-kreativ som inte själv kan översätta ett mönster till ett annat garn och hitta nya användningsområden - men jag trodde faktiskt inte det skulle bli så snyggt.

Så just nu aktualiserades tre av mina senaste inlägg samtidigt - sticka provlappar blev plötsligt roligt, små miniprojekt utan alltför mycket tankemöda för mina oroliga fingrar blev lätt, och mina hemliga planer gav utdelning. Dagen blev faktiskt även övrigt en otroligt rolig tur, Vadstena visade sig vara en "gullig" och samtidigt gedigen stad, med blandning av heliga Birgitta och ett tungt Gustav Vasa-slott - i denna lilla ort! God glass, bra lekplats bredvid slottet och en osannolik akustik i slottskyrkan, så till och med tvååringen tystnade och lyssnade. Fotbollen slutade i storförlust 8-0, men det blev en småsak.

 

Hemliga planer

I morgon ska ett av barnen på fotbollsmatch. En bra bit bort. Ända till Vadstena ska de. Och vad upptäckte jag då - om inte att Vadstena Ull&Garn ligger där... Och vips ökade mitt intresse för en fotbollsmatch för tioåringar med oerhört många procent. Så min hemliga plan är att strosa runt lite i Vadstena innan matchen och råka hamna just precis på Ull&Garn (har inte kollat var det ligger, kanske mitt ute på landsbygden, må så vara då i så fall...). Och kanske ligger en glassaffär strax bredvid, så maken och barnen kan vara lyckliga på sitt håll.
Men seriöst - varför finns det en sån dragning till garnaffärer? Om man ska vara ärlig är ju rutinutbudet i en garnaffär ganska likartat - tänk Drops alla varianter, M&K och lite Järbo raggsocksgarner. Men vad får oss att ändå gå in och kolla läget lite diskret? Inte är det att de ska ha ett fantastiskt lammullsgarn för 300 kr/hg, det spontanhandlar man inte. I alla fall inte jag, inte utan planerat projekt. Utan förstås hoppet om ett fynd. Något som man gått och haft i bakhuvudet men inte hittat rätt garn till. Och nu ligger det där i en flätad korg på golvet, lite inskjuten under en hylla. Rätt tjocklek, rätt färg, rätt mängd, rätt...allt. För halva reapriset, utan att man kan förstå varför.
 För min del hoppas jag också på böcker, tidningar och småhäften jag inte sett tidigare. Har en liten - eller ja, ganska stor - dragning till i Sverige apdyra brittiska eller amerikanska sticktidningar, blir så inspirerad... Och ibland ligger de där till utförsäljning för att de är från 2011. Eller någon lokal liten historia med vantmönster som inte går att få tag på nånannanstans för att den är så lokal.
Det är ju det som är den stora charmen med detta hantverket, att det finns grymt mycket på internet, men också så otroligt mycket som aldrig kommer att finnas där, utan bara i stora vida verkligheten.
Hur det blir i Vadstena återkommer jag om.

Rastlösa fingrar...

Ok, jag har jättesvårt att vara stilla med händerna. Inte ens korta stunder klarar jag det. Jag tror mina fingrar hade fått någon bokstavsdiagnos om det varit möjligt (jag kan ingenting om neuropsykiatri och bokstavsdiagnoser, och om någon därute som känner till området bättre än jag - dvs alls - önskar tillrättavisa mig eller känner sig kränkt ber jag om ursäkt redan på förhand!).
Jag har en stor familj med många barn och framför allt 6-åringar och däromkring har en tendens att dra ut på saker å det grövsta. Ni vet - komma lite senare än alla andra till matbordet, vänta lite längre med att ta för sig... Jag har två val - bli en tjatmorsa - vilket jag blir när det inte finns något annat att välja på, men som inte är min favoritvariant på mödraskap - eller sitta kvar och låta 6-åringen ta sin tid. (Nej, jag är ingen barnen-bestämmer-morsa heller, men finns det utrymme kanske man t.o.m hinner prata en stund. Jisses, vad det här blev balanserande och politiskt korrekt...)
Så för att mina fingrar ska klara av väntan och stillasittandet är jag på jakt efter miniprojekt. Mormorsrutor är för stora - då måste man ha ursprungsrutan i närheten så det blir lagom stort. Nej, det ska vara klart på fem, max tio minuter.
Så här är vad de senaste veckornas måltider resulterat i:

Blomsamling på vaxduken...

 Köpte till och med en bok med 100 eller så blommor att sticka och virka, därav de där fancy-blommorna  med flera lager till vänster, men det blev för mycket läsa och för lite flyt...
 Maken undrar ibland försiktigt vad jag tänkte göra med dem sedan, men det låter alldeles för resultatinriktat för mig, jag vill mest se hur de ser ut...

I Göteborg förra veckan - som jag berättade om tidigare - var vi - som sagt - inne på Deisy Design (nej, inte sponsrad, bara inspirerad för tillfället...) och hittade denna fantastiska kudde på en hylla:

Helt galen kudde från Deisy Design

 Enligt kvinnan som jobbade där tillverkar man handflatestora lappar av valfri teknik, färg och textur och sedan syr man ihop dem. Inte stilren, skandinavisk grå-vit-och-lite-björk-inredning, men jag gillar den. Och tillverkningssättet. Och kanske kan det vara ett sätt att få igång mig på provlappar - efter inspiration av Billigt-garn-Anna...

Provlappar - swatchar

Det där med masktäthet...Det ska man ju kolla. Det står överallt, från de enklaste nybörjarböckerna till alla avancerade fair-isle-böcker. Så det gör man ju. Inte...
Man kan ju försöka tänka förnuftigt - gör jag ingen provlapp kommer tröjan sitta som en korv/ett tält/både och... 
Man kan tänka positivt (det står också i böcker att man ska!) - vad roligt det ska bli att se hur det här garnet blir i en provlapp!
Man kan tänka kreativt - Med alla roliga provlappar i olika färger ska jag ordna till det lite chique i en snygg kudde/filt/klänning (jo tjena...)
Eller man kan tänka som de flesta - jag längtar jättemycket efter att få börja med det häringa projektet, kollar masktätheten när jag stickat 10 cm på det...
Jag skulle verkligen gärna vilja ha en matchad samling avancerade provlappar som man kan göra något roligt och vackert av - typ såhär:
(Lånad från http://blueskyalpacas.com/blog/2013/04/interview-with-essentially-felt-studio/ som ett strålande exempel på hur sticklivet borde vara)

Min egen swatchsamling är  en liten, oorganiserad och spretig hög hopkrullade provlappar som inte matchar någonstans och aldrig kommer att bli något vackert. För det är något irriterande över det - att sticka något som man inte kan använda till något...
Min swatchstrategi (se där , ett nytt ord i SAOL) är så här - om jag stickar strumpor - ingen provlapp, blir den för liten för mig passar den nån annan. Om jag stickar tröjor - provlapp om jag inte testat garnet innan - investeringsenergin blir för hög om det blir fel.
Detta innebär att när jag stickat 30 gråa tröjor i olika garner har jag provlappar tillräckligt för en grå kudde. Fattar ni hur lång tid det tar?
Påbörjade mitt första projekt någonsin i lin i går kväll. Stickade en provlapp. Funkade utmärkt i masktäthet. Känner mig redig och förnuftig. Dessutom har jag en plommonlila, glesstickad provlapp till min kudde i lila nyanser om 30 år.


För lite provlappsinspiration:

http://knitty.com/ISSUEspring03/FEATswatchout.html

Att ge bort stickat...

Det här med att ge bort hemstickat är inte okomplicerat...Vissa blir glada, andra konfunderade, andra besvärade. Och det är klart, gillar man inte det man får, men inser att givaren suttit en bra stund med att förfärdiga den, blir man ju lätt... besvärad. Och hemstickat har onekligen en liten riskstämpel som gåva - har man en gång fått en stickig, oformlig tröja och varit tvungen att ha på sig den för att den är från en moster - ja då har man det i ryggsäcken till nästa gång man får en hemstickad gåva...
Jag har en gång gett bort ett stickat äpplefodral - på skämt - till en kompis. Hörde aldrig något om den, tror inte hon uppfattade humorn...
Häromdagen hade iaf jag ett par vantar klara. En kvinna på jobbet hade gjort min familj en tjänst - liten för henne, men som gjorde vårt liv mycket enklare - och efter det vanliga - "men kan vi inte få betala för - nej det behövs verkligen inte - men är du säker - jaa, det var bara roligt " bestämde jag mig för att sticka ett par vantar till henne från Solveig Larssons fantastiska Vantkalender 2013.
Som det ju blir när man stickar till någon satt jag och tänkte lite på mottagaren under tiden man stickar, undrar om jag valde rätt mönster, blir de för små och liknande...

 

Par i Fågel i tvåtrådigt ullgarn av oklart ursprung...

 

 

Kvinnan jag skulle ge dem till har jobbat i 150 år inom sjukvården, en bestämd barnmorska som lätt tillrättavisar en om man inte gör som vi brukar, men med värme. Ingen man sätter sig sig på, och som de nya nog är lite rädda för, men som man uppskattar enormt när man jobbat ett tag...Jag hade ingen aning om vad hon hade i sin hemstickade-presenter-ryggsäck...

Men det blev en av de bästa presenter jag gett bort. Hon satt en lång stund och strök över dem utan att säga något. Tittade upp och sade - Så här fina vantar har jag aldrig haft! 

Och de tankar jag funderat över - gillar hon mönstret? Var de för små? svalde jag. Hade bara låtit som om jag fiskade efter beröm, och det behövdes inte. De kommer att användas.





Shopping...?

Höjdpunkten på den 4-dagar långa Göteborgsresan var definitivt olika beroende på vem i familjen man frågar...  Att nästan våga krama en Lisebergskanin? Att våga åka Flume-Ride för första gången? Att kolla in Spinosaurusen på taket av Universeum? Pizzan på Eklandagatan? Eller kanske, kanske att - under förespegling att vi skulle ut och shoppa - råka glida in på Deisy Design, som har så roliga stickattiraljer, som man annars mest ser i glassiga magasin från det stora landet i väster, inse att det faktiskt finns Knit-Pro strumpstickor i 2,25 mm och 2,75mm, fundera på vilken man ska välja och inse att man inte behöver välja alls utan ta båda...Nördigt? Viktigt med rätt masktäthet!!! Och en förpackning flätstickor i olika tjocklekar från samma tillverkare. Och - när jag funderar på det - vore det inte bra med fler garnnålar så jag slipper leta så förbankat efter den jag har...
Efter dessa härliga upptäckter fick jag utstå lite Lindex, Kapp-Ahl och Cubus för att sedan råka vandra förbi Strikk - för de ljuvliga garnernas skull. Har planerat att för första gången sticka något i lin. Ser framför mig lätta glesstickade sommartröjor i faktiskt väldigt många tänkbara färger. De hade en vägg med Kalinka och Strikk-Lin, som jag stod länge och klurade vid. Ska man vara förnuftig, välja något användbart typ beige eller ljus grå - som damen före mig - funkar till allt... Eller kanske lindblomsgrönt... Inte så användbart till allt, men roligare...Till slut stod jag med famnen full av mörkt plommonlila lin och kände att det här kommer jag inte att tröttna på, varken att sticka i eller att använda... Ska bli spännande! Under tiden hade 10-åringen hittat ett angoragarn till en myströja och 6-åringen plockat åt sig Norogarner för fingervirkning. Vi kom överens om att vi kollar hemma i restgarnskassen först, kändes inte riktigt som den optimala prisklassen för fingervirkning...