Livet attackerade.

Och plötsligt drog vardagen igång igen, med tidiga mornar, gympapåsar, matteläxor och din tur att jobba över. Inser att hur kul det än är att blogga regelbundet är det inte värt att lägga ytterligare sten på börda och ha dåligt samvete för att det var länge sedan man skrev - utan bara ha bloggen som ren och skär glädje, när jag kommer på något jag inte tänkt på förut i stickvärlden eller när bekräftelsebehovet tar över och jag vill visa upp mitt senaste alster.
Vilket jag ska göra nu.
Mitt datorfodral är klart.

The Caspian Case

Baksidan

Och jag är sjukt nöjd! Det är stickat med lite tunnare stickor än garnet krävde, så det blev ett tjockt, ganska stelt fodral, vilket är perfekt när det ska ligga och skava i väskan till och från jobbet. Jag tycker det är så vackert!
Stickmässigt var det sisådär att sticka. Själva fodralet stickas runt, men locket stickas fram och tillbaka, vilket ger mönsterstickning med två färger på aviga varv, något jag inte gjort förut och inte kom att känna mig bekväm med. Garnet är ett fått garn, som jag skrivit om tidigare här på bloggen, en jobbarkompis som gick en garnfärgningskurs 1985 och inte använt något av det sedan dess, så jag fick det. Runt en av de härvor jag använde satt det en lite lapp "alunbetat". Vet förstås inte vad det innebär, eftersom jag inte kan något om växtfärgning av garn alls, men det kändes gediget!
Så nu på stickorna har jag:

• Emelie - en härlig kofta med enkelt spetsmönster i paneler på framstyckena. Min blir i Hjertegarns Alpaca-Silk i petrolblågrön, så mjukt att man nästan håller andan. Mitt enda bekymmer är att jag i min iver läste av garnåtgången fel och köpte garn till en small, vilket jag inte är. Sedan hade de inte mer i min LYS, men hon har en efterlysning ute hos Hjertegarn, så det dyker nog upp. Eller så blir ärmarna lite kortare.
• Under bussresor och barnläggning stickar jag på mina Rocaille - så grymt snygga sockar! Dessa blir i Fortissimas Cotton Stretch i blågrått. Stickade mina Firefly i samma garn fast i rött, och gillade känslan.

Nu när alla Stickpoddens och Stickwithus avsnitt är genomlyssnade och jag bad Podkicker (appen jag använder för att lyssna på poddar) att leta upp liknande podcastar - inser jag att varenda stickare i den engelskspråkiga världen sitter i varsin garderob och spelar in poddar...I alla fall kändes det så. Och det har gjort det länge. För mig är det ren och skär avslappning att hoppa på bussen hem, stoppa in lurarna, ta fram strumpstickorna och lyssna och sticka mig 40 minuter hem. Just nu lyssnar jag på Never Not Knitting och Knitmore Girls. Och de har gjort mååånga avsnitt! Kan varmt rekommenderas. Men behöver nog snart lyssna på någon brittisk-engelsk podcast, annars kommer jag att bräka som dem!

Snabb uppdatering

Sådär, jobbet var igång igen och sticktiden drogs ned drastiskt! I och för sig är jag en pendlare, vilket ger i alla fall 30 minuter i vardera riktningen, men det räcker ju inte riktigt för att stilla rastlösa fingrar.
Två saker har jag i alla fall avmaskat sedan sist!
Först min jätteanvändbara uppifrån- och ned-tröja i Kalinka-lin:

Har använt den otroligt mycket sedan den blev klar, är precis lagom varm i slutet av sommaren, och den plommonlila färgen passar med nästan allt i min garderob. Lär få bli fler!

 

Min andra avmaskning är en bäbismössa av Maria Carlander som heter Små vågor - Little Scallops på Ravelry.

 Jag stickade den snabbt och enkelt till en kollegas nyfödda, och det var en perfekt bäbispresent. Har två bäbisar till på gång i bekantskapskretsen närmaste veckorna, tror det blir fler småvågor. Just den här är stickade i Baby Någonting - mycket mjukt kan det varit Cashmerino?, och Drops Alpaca, men vilket mjukt garn som helst borde funka! (Eller kliigt, om man genast vill lära bäbisen hur hård den här världen kan vara??)

Så nu håller jag istället på med mitt pc-fodral, Caspian Cases- det är i tvåtrådig, hemmafärgad (fast inte av mig, av en bekanting) ull, för pc-n behöver inte bry sig om kli. Det borde varit klart sedan länge, men är på flappen man fäller över, locket liksom, och där ingår det flerfärgsstickning i aviga varv. Det är något jag inser att jag inte gjort förr, och som inte var så särdeles upphetsande... Vet inte varför, men känns krångligt. Är det någon som har några tips på hur det går smidigare tas det tacksamt emot!

Min pendlarstickning just nu är nästa socka i Knitter´s Book of Socks. Som jag skrivit om tidigare håller jag på att sticka mig igenom boken, och har nu landat på mitt favoritmönster, det jag fastnade för vid första genombläddringen - Rocaille. Otroligt snyggt! Återstår bara att se vad jag kan åstadkomma av ett så vackert mönster. Succé eller pannkaka?

Hoppas ni får en skön, halvkylig stickhelg, kantad med kantareller och blåbär!

 



Den mytiska Faster Karin och lustslöjd

Åter från ouppkopplad semester - det gick inte ens om man försökte, så mycket i internetskugga var vi, och det hann bli väldigt skönt! Vi försökte prognosticera vädret, misslyckades och gjorde det som dagen bjöd... Underbart!
På vägen till stugan stannade vi hos mina föräldrar ett par dagar. I deras vardagsrum står sedan alltid en stol, som jag sedan länge satt en lapp på undersidan med mitt namn på , för att liksom paxa den. När jag har frågat mamma om den har hon alltid svarat - den har faster Karin gjort, hon som var så händig, du vet...
Men som ofta med äldre släktingar som inte levt samtidigt som jag, vet jag inte alls. Vems faster är hon  egentligen? Var bodde hon?  Jag har hört någongång att i områden i Tanzania - med stark muntlig tradition - skulle alla barn kunna minst 13 generationer tillbaka i tiden. Hur många kan du på rak arm och utan att fråga äldre släktingar? Jag klarar 3.
 Men här kommer ju en del av vitsen med slöjd och handarbete in - det räcker länge. Bevisen finns kvar i generationer om man väljer rätt material (och nu syftar jag inte mest på aluminiumburkar...) Stolen som Faster Karin slöjdade fram någonstans på 30-talet gör mig nyfiken idag. Och mamma hade tid att berätta.
Faster Karin var min mormorfars syster - det är alltså morfars faster. Hon levde med sina fem syskon i ett hus i Skåne i hela sitt liv. Ett syskon gifte sig och flyttade iväg - det blev min mormorfar. De andra fyra bodde kvar, två bröder och två systrar som delade boende hela livet, och verkade enligt mamma¨som hann träffa dem mycket tillfreds med det livet. Faster Karin var lite sträng, mycket rak och rättfram och oerhörd händig. Överallt hos mina föräldrar, min gammelmoster och min salig mormor finns spåren kvar - "den där? Den har Faster Karin gjort" - och det gäller allt från olika textila tekniker till dockmöbler för utsirade för att användas, byråer och så den redan omtalade stolen.
Det nämns ibland att vi idag har slutat med funktionellt handarbete, det man behöver för överlevnad, till förmån för lustslöjd. Men jag tror lustslöjd alltid har funnit vid sidan om måstehantverket. För se på den här stolen - den är lustfylld!

Dynan är broderad i tvist, något som broderades i enorma mängder hemma hos de fyra syskonen och även hos mormor och gammelmoster. Färgerna ger fortfarande en känsla av mättnad, trots att den nu är sisådär 70-80 år. Sånt gör mig toklycklig och hoppfull!
Ok, lite om stickningen!
Håller fortfarande på att lyssna ikapp Stickpodden och jag gillar den suuupermycket - som Elin - en av poddarna -  skulle uttrycka det. Har för tillfället lyssnat så pass mycket att jag känner att jag kastar in Karins och Elins specialord i meningar där jag inte skulle använt dem för en månad sedan...Blir glad och inspirerad, och mitt enda i-landsproblem är att jag vill diskutera och kommentera, men inser att alla andra kommenterat i Ravelrygruppen för 4 månader sedan när podden kom ut, så det redan är lite färdigdiskuterat...
Jag har stickat färdigt min lintröja, och den blev precis sådär relaxad, gles och halvtight som jag ville ha den. Jag använde det här basicmönstret,. Det var första gången jag stickade uppifrån och ner på en tröja, och det var ju otroligt smidigt att kunna testa och anpassa under arbetets gång. Kommer att hända igen. Bilder på tröjan kommer när det blir bra fotoväder - om jag har det tålamodet...
Istället har jag börjat på en Små vågor av Maria Carlander, ett lätt- och snabbstickat mönster på en babymössa. Perfekt babypresent! Har redan börjat tänka på nästa Små vågor - tänk regnbågsfärgade vågor i många nivåer...
Har dessutom som koncentrationsstickning påbörjat ett laptopfodral till min alldeles egna 11" laptop, döpt till My Precious, som jag skrev om för ett par veckor sedan. Mönstret är Caspian Cases av Mary Henderson, hittar inte det på Ravelry, men finns i The Knitter No 50 och är lite mellanösterninspirerat. Återkommer med bilder! Har i alla fall tänkt mig en bekväm plats för lilldatorn på väg till och från jobbet, då den kommer tillbringa många timmar pendlande...

Tack för din tid! Surfa vidare!