Livet attackerade.

Och plötsligt drog vardagen igång igen, med tidiga mornar, gympapåsar, matteläxor och din tur att jobba över. Inser att hur kul det än är att blogga regelbundet är det inte värt att lägga ytterligare sten på börda och ha dåligt samvete för att det var länge sedan man skrev - utan bara ha bloggen som ren och skär glädje, när jag kommer på något jag inte tänkt på förut i stickvärlden eller när bekräftelsebehovet tar över och jag vill visa upp mitt senaste alster.
Vilket jag ska göra nu.
Mitt datorfodral är klart.

The Caspian Case

Baksidan

Och jag är sjukt nöjd! Det är stickat med lite tunnare stickor än garnet krävde, så det blev ett tjockt, ganska stelt fodral, vilket är perfekt när det ska ligga och skava i väskan till och från jobbet. Jag tycker det är så vackert!
Stickmässigt var det sisådär att sticka. Själva fodralet stickas runt, men locket stickas fram och tillbaka, vilket ger mönsterstickning med två färger på aviga varv, något jag inte gjort förut och inte kom att känna mig bekväm med. Garnet är ett fått garn, som jag skrivit om tidigare här på bloggen, en jobbarkompis som gick en garnfärgningskurs 1985 och inte använt något av det sedan dess, så jag fick det. Runt en av de härvor jag använde satt det en lite lapp "alunbetat". Vet förstås inte vad det innebär, eftersom jag inte kan något om växtfärgning av garn alls, men det kändes gediget!
Så nu på stickorna har jag:

• Emelie - en härlig kofta med enkelt spetsmönster i paneler på framstyckena. Min blir i Hjertegarns Alpaca-Silk i petrolblågrön, så mjukt att man nästan håller andan. Mitt enda bekymmer är att jag i min iver läste av garnåtgången fel och köpte garn till en small, vilket jag inte är. Sedan hade de inte mer i min LYS, men hon har en efterlysning ute hos Hjertegarn, så det dyker nog upp. Eller så blir ärmarna lite kortare.
• Under bussresor och barnläggning stickar jag på mina Rocaille - så grymt snygga sockar! Dessa blir i Fortissimas Cotton Stretch i blågrått. Stickade mina Firefly i samma garn fast i rött, och gillade känslan.

Nu när alla Stickpoddens och Stickwithus avsnitt är genomlyssnade och jag bad Podkicker (appen jag använder för att lyssna på poddar) att leta upp liknande podcastar - inser jag att varenda stickare i den engelskspråkiga världen sitter i varsin garderob och spelar in poddar...I alla fall kändes det så. Och det har gjort det länge. För mig är det ren och skär avslappning att hoppa på bussen hem, stoppa in lurarna, ta fram strumpstickorna och lyssna och sticka mig 40 minuter hem. Just nu lyssnar jag på Never Not Knitting och Knitmore Girls. Och de har gjort mååånga avsnitt! Kan varmt rekommenderas. Men behöver nog snart lyssna på någon brittisk-engelsk podcast, annars kommer jag att bräka som dem!

Firefly

I min värld har jag två sorters vardagsstickningar. Ett stort projekt, som ligger hemma, mestadels vid soffan. Där tillverkas tröjor, svårare mönster och liknande. Därutöver har jag alltid ett mindre projekt på gång, mestadels som buss/tågpendlarstickning, men även lägga-barnen-stickning (då man behöver sitta kvar en stund i halvmörker utan att somna, ni vet...) Ett av mina mer långsiktiga småstickningsprojekt är att sticka igenom "The Knitter´s Book of Socks" av Clara Parkes.
En otroligt snygg bok med en mycket informativ första del - om garnmaterial, hållbarhet, slitstyrka, hur resåren skall hålla längre och annat smaskens för en strumpstickarnörd -  som sedan följs upp av en elegant radda strumpmönster med nya utmaningar för varje strumpa, och där jag kände att jag kunde tänka mig nästan varenda en. Har aldrig gjort så förr, och bara stickat på utan att välja särskilt mycket själv, antagligen för att jag inte är så uthållig att föresatsen brukar hålla särskilt länge.
Jag började med att hoppa över det första mönstret - Stepping stones, som jag inte kände mig sugen på (så gick det med den föresatsen), men har sedan stickat Darjeeling, Hickory,  Elm och är nu precis färdig med Firefly - som jag fotade i solnedgångsbelysning på balkongen alldeles nyss utan att grannarna undrade alls vad jag höll på med... Det är lite smarta hälar, smidiga lösningar för att öka elasticiteten och stimulerande mönster som helhet, så jag fortsätter! Nästa strumpa har jag sett fram emot - i boken en av de snyggaste jag sett - Rocaille. Ska bli kul att se om jag kan göra det lika snyggt som i boken, eller om det blir som ett matrecept -ni vet -  inte riktigt lika lyckat som på bilden...



Darjeeling

Hickory

Elm



Firefly

Splittrad!

Ok, jag är en ett-projekt-i-taget-typ. Jag gillar inte att hålla på med många stickgrejer samtidigt. Hur kom det sig då att jag för närvarande är delad i fyra?? Ok, så här: en kompis ville ha ett par  Twisted. Började glatt. Blev bara för tråkigt med alla aviga, eftersom jag precis avslutat ett par likadana i sama färg. Behövde således avkoppling. Påbörjade en Herringbone Cowl i ett härligt Manos de Uruguay-garn som har legat och väntat i ett år. Denna stickas så den blir bredare och bredare allt eftersom. Kom på att jag för en gång skull skulle vara matchad i vinter, och ville ha ett par vantar i samma garn. Påbörjae dessa utan att avsluta Cowlen, eftersom jag ville utnyttja allt garn, dvs även de som blev över från vantarna, för att få den så bred och mysig som möjligt. Så då är vi alltså uppe i tre projekt; ett dåligt samvete, ett som väntar på ett annat och ett som jobbas på. Sen hittade jag Sockklubben och Lingerie. Har spanat på Sockklubben ett tag, men kunde nu inte låta bli längre. Intalade mig att jag skulle sticka vantarna när jag behövde koncentrera mig på annat, typ samtal , samtidigt, och Lingerie när jag satt själv... Hade dock inte räknat med att de krångliga Lingerie skulle vara så beroendeframkallande bara-ett-varv-till-stickning...