Tur i KAL

När jag gick med i den här Koft-KALen från StickaMera och Dödergök i november såg jag fram emot att sticka en kofta utan mönster som passar mig och tillsammans med andra kunna hjälpas åt med problem och finurligheter under vägen. Nu när den är avslutad hade jag dessutom den otroliga turen att vinna ett fint pris i utlottningen - ett fårskinn från Ostbiten - vilket kändes som en osannolikt fin bonus! Jag såg det igår kväll och det räddade min dag som tidigare varit lite haltande med högt tempo på jobbet och sjuka barn. Ser mycket fram emot det postpaketet!!
Annars fortsätter jag med min andra Dödergök-kofta, och det känns som denna går lite långsammare?? På grund av ränderna kom jag inte på något smart sätt att lägga in förkortade varv i nacken för att höja upp den lite, så denna blir lika hög i fram som i bak upptill. Så här ser den ut just nu:

Min pendlingsstickning just nu är Pucker som jag tidigare nämnt, men där börjar jag nu närma mig andra tån. Helt galna!! Alla som sett dem har stirrat, dragit och klämt på dem, och en kollega på jobbet tog resolut mönstret och gick till kopieringsmaskinen - "De där måste jag prova, det går inte annat!". Bilder kommer när de är färdiga, men varnar redan nu för att de är krampframkallande...

När de är klara ska jag sticka ett par vantar till en tjej som strax tar en stor examen - har inte detaljerna klara men tänkte för en gångs skull utnyttja det jag tidigare satt upp i min favoritlista på Ravelry. Kanske blir det dessa, Quaternity av Rose Hiver, som jag inte stickat något av förut. Skapligt maxade i mönstret, men med en försiktig färgsättning blir det nog fint! Hon gillar grönt...

 

Idag rekommenderar jag - förutom mjuka fårskinn - fruktjuice. Jag har inte fancy råsaftcentrifuger eller så - men det blir säkert ännu bättre. Jag har en fin, enkel stavmixer sedan ungarnas palsternackspureer. Sedan blandar jag det som ligger hemma och håller på att bli för gammalt. Favoriten vintertid är 1 apelsin, 1 morot och lite färsk ingefära. Häll på lite koncentrerad apelsinjuice och vatten och mixa.

Idag blev det denna:

1 apelsin, 1 morot, två skedar frysta blåbär, lite ingefära och ett halvt äpple som ungarna inte orkade äta upp. Ett glas direkt och två småflaskor i kylen att ta till vid behov. Sitter fint!

Ta hand om er och håll er friska!

Koft-KAL del 11? - livet efter KALen

Några få dagars tråkstickning på ett underlägg till kökssoffan i hemskt svårstickat boucle-garn med stickor 12 - kommer bli mycket mjukt, varmt och fluffigt men en rak rektangel med ett garn där ett nystan - 50 g - är 20 m men är inte tillräckligt stimulerande. Jag har lovat mig själv att sticka ett nystan per kväll så är jag snart klar - det är inte ofta man kan lova den mängden, men här är det inte svårt, 5-6 varv... Men igår kväll kunde jag inte låta bli. Jag inser att koftstickning kommer att vara förändrat för mig nu. Jag kan mycket väl tänka mig att ibland sticka efter mönster för att få inspiration och lära mig nya varianter, men min nya grundkofta kommer ju att vara uppifrån-och-ned med egna mått så länge jag har ideer.
Jag lade alltså ned bouclefilten, stor som ett halvt får och lika varmt - och började testa på nästa koftas provlapp.

Så här tänkte jag:
Första garnet (gröna) är Hjertegarn Alpaca Silk, ett garn jag gillar mycket men som nu säljs ut i alla affärer jag varit i då det antagligen inte görs längre. Köp om ni trillar över en koftmängd!
Det andra garnet är Colinette Jitterbugg, som jag varit sugen på länge, men inte kommit mig för att köpa. Men nu, för att fira ett eller annat i höstas - handlade jag ett nystan pastellfärger "Sweet Dreams" hos Garnkorgen.
Det ljusblåa är också Alpaca Silk.
Nederst är 2 varv av grön alpaca och 2 varv Sweet Dreams.
Därovan ett test med rätstickning i färgbytet. Idén skrotas.
Ovanför -  som nedersta varianten men med lyfta gröna maskor, som jag tänkte ha i raglankanten, dvs på fyra ställen på oket.
Högst upp randning i grönt, Sweet Dreams och ljusblått.
Jag tror det kommer bli varianten med lyfta maskor, och håller en tumme för att det inte kommer att dra sig särskilt mycket,när det bara är på 4 ställen av ca 120 maskor, tycker det borde jämna ut sig! Jag tänker mig också en I-corduppläggning och avmaskning för skojs skull.
Jag tar gärna emot åsikter om vad som blir bästa alternativet och andra glada tips och tillrop.
Ska bara sticka ett nystan boucle innan det blir uppläggning på kofta 2, förhoppningsvis ikväll. (Har dock - bara för att klargöra - inga som helst tankar på att slutföra denna innan Koft-KALens slut, nejnej, denna skall njutas kvällstid som ett bra vin.)

Idag rekommenderar jag - träningsvärk. Skaffa dig träningsvärk någonstans i kroppen på valfritt sätt, men det är något att hemligen njuta över att man åstadkommit så fort man rör sig. Jag gick på nya passet E-fit Familj med min 7-åring, där vi skulle jaga varandra som spindlar  - dvs på alla fötter och händer man har - runt salen, vilket gav mig ganska mycket smärtsamt härlig träningsvärk. Och ganska mycket skratt ihop med den där snabba, smidiga ungen som for iväg som en tarantella.

Så - till nästa gång! Träningsvärk!

Koft-KAL del 10 - I mål!

Jo, det är sant! Fäste alla trådar igår, och sedan gick det mycket fortare än jag trodde att sy i de 11 knapparna enligt KnitmoreGirls Couture Button Tutorial. Och plötsligt har jag en ny kofta, som sitter otroligt skönt - kanske för att jag stoltserar runt rak i ryggen.
Sammanfattning:
Garn: Gotlandsull 2-trådigt från Yllet i Visby
Garnåtgång: 900 m ganska precis
Stickor 3,0 och 3,5.
Mönster: Flätan är härifrån.

Så här ser den ut:

Jag har redan börjat klura på hur jag ska förbättra den till nästa gång - då blir det nog ränder med alpaca silk och Colinette Jitterbugg - garn...

Jag har en bekant på FB som varje dag skickar ut muskulösa selfies från gymmet med frågan "Vad ska DU träna idag?" Så jag svarar:


Vad ska DU sticka idag??

Ett stort tack till StickaMera och Dödergök som arrangerade den här otroligt lärorika Koft-KALen! Och ett stort tack även till mina med-KALare som givit inspiration och delat med sig av sina ideer på ett otroligt generöst sätt! Så många knep och tricks, och så mycket uppskattning och glada tillrop! Blir det fler KALar hänger jag på direkt!!



För övrigt rekommenderar jag idag nattjästa bröd som kan gräddas på söndag morgon för att alla i familjen ska bli på bra söndagshumör. Jag tar mitt vanliga brödrecept och halverar mängden jäst, tar dem direkt ifrån degbunken utan jäsning, rullar till bullar och ställer dem på en plåt i källaren till nästa morgon, skjuts in i ugnen i 250 grader i 10 minuter och lite smör, så är morgonen räddad och nya koftan infirad!
Det andra jag rekommenderar idag är Youtoubevideon med Frostlåten Let it go - The mum Parody.

Ta hand om er till nästa gång!

 

Koft-KAL del 9. Knappkant

Jobbar träget på med koftan och inser att jag faktiskt har en chans att kunna börja använda den innan 31/1, som är slutdatumet för knitalongen. Det är väldigt kul att se med-KAL-arnas färdiga koftor som börjar checkas in här.
Jag har nu stickat ärmar, och de blir trekvartslånga. Jag gillar den längden, är de längre går jag ofta och drar upp. Så nu när jag har en chans att bestämma själv så...

I går kväll stickade jag första knappkanten - den vänstra. Jag var tvungen att kolla det där med dam-och herrknäppning på tröjor innan jag satte igång, och jag vet inte hur viktigt det är med det, men min mormor tyckte det var mycket viktigt när hon levde, ja, på gränsen till skandalöst att en dam bär en kofta med herrknäppning. I alla fall, alla mina köpekoftor hade knapparna på vänster sida och knapphålen på höger, så då antar jag att det är den officiella damknäppningen och gör mormor glad om hon ser mig.
Knappar har jag också valt. Min bästa lokala knappaffär hade inventering denna veckan, och det orkar jag inte vänta på , så jag gick till en närbelägen tygaffär som hade alldeles tillräckligt att fundera över. Jag hade en tydlig bild i huvudet, en liten, matt silverfärgad gärna med lite keltiskt inslag typ flätor och rankor på. Men njaee, jag hann både över pärlemorknappar och småblommiga turkosa plastknappar innan jag bestämde mig för en liten, matt bronsfärgad slät knapp utan minsta dekorationer. Så här ser det ut:

Tolv små bronsknappar blir det!
 

 

Nu - den sista knappkanten med knapphålen och sedan börjar det närma sig på riktigt!

Koft-KAL del 8. Första ärmen

Ärmar är lite svarta-hålet-stickning... Ni vet, man stickar och stickar och det syns ingen skillnad, det känns som man bara plöjer ner massa garn och timmar i något som ser likadant ut när man slutar som när man började.
Här är jag nu:

Ser ut som några mystiska ränder i nederdelen, men de finns inte i verkligheten!

Jag har valt att ha trekvartsärm, så jag är ett par centimeter under armbågen och har precis börjat med ärmresåren med 3,0mm stickor, dvs en halv mm tunnare än resten av koftan.
 Lite detaljer:

Raglanökning, 2 m bred. Snyggt tycker jag. På nästa kofta blir det fläta där istället.

Kilen under ärmen

Under armen, där jag lade upp 14 maskor, minskade jag efter 2 centimeter,4 m varannan gång och 2 maskor varannan. När jag bara hade 2 maskor kvar fortsatte jag att minska 2 m var femte varv. Ärmen blir inte tight, men med lite lite vidd, som jag tänker binds ihop i nederkanten av lite bredare resår.
Förändringar jag tänkt på till nästa kofta (för det här är ju lite beroendeframkallande):

•  Fler maskor i framstyckena och färre i ärmarna från start. Den främre raglanökningen tycker jag nu hamnar en liten aning för långt fram.
• Lite tightare ärmhål, vilket kanske kommer ge sig automatiskt om man minskar på antalet ärmmaskor från start. Är lite fundersam över om överärmen blir väl vid. Inte så att jag kommer göra om eller irritera mig på det, men som ett notat för nästa gång.
• En fläta i raglanökningen skulle jag vilja prova. Såg det hos min med-KALare Fru Gecko och det var ju kul!

Så -fortsätter nu plöja ned tid i ärmarna!

Koft-KAL del 7. Nyfikenheten

Här är jag just nu:

 

 

Det vill säga, kroppen är färdig och det är upplagt för ena ärmen. Jag gjorde under-armen-kilen och intagningar i ryggen, vilket blev en väldigt bra passform för mig. Jag kände mig inte orolig eller frustrerad, utan det var en go känsla att känna att jag vet vad jag gör och kan anpassa formen efter hur jag vill och att jag vet hur jag ska göra!

Under mellandagarna umgicks vi med släkten, bland annat min svägerska som har Min Stickbutik, en härlig garnbutik i Falköping. Hon har dessutom en skön hantverkskänsla och är van att sticka utan exakta instruktioner, så hon föreslog ett par förkortade varv även i ryggen nedanför midjan, så koftan blir lite längre i bak än i fram. Lade in 3 sådana varv, och blev nöjd med resultatet. Avmaskade sedan med en ny avmaskning, Ribbing Bind Off, från boken Cast On, Bind Off av Cap Sease. Jag tycker det blev prydligare och renare än min vanliga avmaskning, nedärvd sedan generationer. Så här ser nederkanten fram ut:

Nu hoppas jag på lite ärmstickning och en god film under nyårsdagens eftermiddag. Oddsen verkar dock tveksamma då jag under hela inlägget haft ett mycket ilsket barn skrikandes i ena örat...

Vill också berätta för alla mina med-KALare hur mycket jag uppskattar att se era arbeten - det har varit en stor behållning med hela projektet! Men nu måste jag nog ta hand om barnet...

Koft-KAL del 6. Under ärmarna

Så har även nu jag kommit tillräckligt långt för att ta av ärmmaskorna. Jag tyckte det var svårt att bestämma mig för när jag var lagom långt, men när mittmaskorna i sidan kunde mötas under armhålan med lite luft emellan kändes det ok. För säkerthets skull mätte jag raglan-linjen på en favoritkofta, som blev 26 cm från halsringningg till under armen, och det visade sig stämma perfekt med mitt nuvarande koft-mått.
Problemet blev då att den var lite smal över ryggen, beräknat på masktäthet och bystmått, det fattades 28 maskor för optimal vidd med den "ease" jag ville ha. Läste i instruktionerna att man inte skulle lägga upp mer än 6 cm under armen för att inte få obehagligt mycket tyg där, och när jag lagt upp 14 maskor under vardera arm blev det strax under 6 cm, så det verkar funka. Känns bra när jag provar, och jag har höga förväntningar!
Nu håller jag på att minska under-arm-kilen, men minskar var 3:e cm istället för var 5:e, eftersom jag har så många maskor, och var 5:e cm på 2 ställen i ryggen för svanken.
Så här långt har jag kommit.

Blev just lite attackerad av koftan, antagligen pga min ouppmärksamhet, då jag missat att vrida flätorna de senaste fyra varven. Var lite besvärligt, eftersom jag inte ville repa upp resten, men satte en strumpsticka i flätans maskor så långt jag ville repa upp och stickade om bara de 16 maskorna på båda sidorna. Kändes ändå smidigt att kunna fixa till sin stickning så!
Jag tycker det är fantastiskt att få följa er andra och ert jobb, och det känns kul att sticka när man vet att det arbetas parallellt på andra koftor runt om i landet! Tack för den inspirationen!
Nu kör vi vidare!

Koft-KAL del 5. Snabb uppdatering

Åh, vad detta är roligt. Och det går mycket långsammare framåt än jag tänkte, täcker knappt axlarna än. Är mycket nyfiken på om "det kommer  fungera"...
Så här ser det ut just nu:

Anings suddig bild, men fick kompromissa, då blixten suddar ut alla kontraster i flätorna...
Har hittills gjort 3 korta varv i ryggen och det kan nog bli något till. Tänkte mig dock lite längre ned för att inte skapa en kamelpuckel precis i nacken.
I öronen: The Knitmoregirls Podcast
Ska nu se hur det går för er andra!

Koft-KAL del 4.

Det här börjar kännas läskigt och samtidigt har jag ett otroligt sug efter att fortsätta sticka för att se hur det blir!
Men tillbaka några dagar - jobbet attackerade och bredde ut sig några dagar, så jag kunde inte sätta mig och skissa på hur jag skulle starta halsringningen förrän 4 dagar efter vi hade fått instruktionerna. Väldigt frustrerande!
Jag har två flätpaneler på varsin sida om knappslån, de är 16 maskor breda vardera och så en kantsticka utöver det, eftersom jag ska sticka på knappslån efteråt. Jag tycker också det är snyggt med lite bredare raglanökning, så jag vågade mig i alla fall på 2 maskor breda ökningar.
Det gjorde att min skiss för upplägg ser ut så här:

Lade upp i går eftermiddag och stickade 3 cm resår och började på ökningar och flätor under Hamiltonfilmen i går kväll, så nu ser det ut så här:

Inser att min lilla anteckningsbok borde häftas ihop med koftan, och kan sedan dra in enorma summor på Sotheby´s, i alla fall om jag får bestämma dess värde...

Har också avslutat två andra projekt.

Mönster: Sassenach Claire Outlander scarf, inspirerat av vad Claire Beauchamp i någon scen har runt halsen i Outlander-filmatiseringen. Stickades i Indiecita Alpaca m stickor 15 mm - och höll då 4 trådar garn parallellt för att få lite tjocklek på garnet. Skulle egentligen vara ett Super Chunky- garn men jag ville hellre utnyttja något mjukt jag redan hade. Har använt den mycket redan!

Nästa färdiga projekt är

 Mönster: In the Moment av Joji Locatelli. Garnet är Silk Blend i två olika blåmelerat och silvergrått från Manos.  Den kvinnan kan göra vackra mönster - kolla in hennes samling på Ravelry! Sjalen fick debutera på glöggfest förra helgen och det kändes bra!

Och nu - surfa bland KAL-kollegornas framsteg!

Koft-KAL del 3

Snabb uppdatering efter att ha stickat och blockat provlapp på den fläta jag vill använda som paneler på min kofta.

 Jag gillar flätor som vindlar runt lite, och det är med vilje jag inte lagt till en avigstickad panel till utan låter flätan liksom sprida ut sig in i slätstickningen. Mönstret är ett gratismönster från Ravelry, Cable and Lace Afghan Square #1 - här.
Stickfastheten på provlappen med slätstickning blev 22 m/10 cm bredd, 26 rader/10 cm höjd. På millimetern, vilket inte hänt förut... Brukar landa på en fjärdedels maska hit eller dit som jag aldrig riktigt vet hur jag ska hantera. Så - nu kör vi! Laddar för måndagens fortsättning!

Koft-KAL del 2. Provlappen

Nästa steg i StickaMeras och Dödergöks Koft-KAL var att sticka en provlapp och mäta sin stickfasthet på den. Jag gillar verkligen hur jag som kanske ibland hoppar över just denna delen, plötsligt förvandlas till "duktig-flicka-ska - göra-som-fröken-säger" och stickar, tvättar och nålar upp provlapp utan en tanke på fusk. Mönstret från skoltiden sitter djupt!
Mitt Gotlandsgarn från Yllet blir så fint uppstickat! Det är en ton av svärta i det, som gör det mer levande. Så här ser provlappen ut alldeles just nu:

Lite på avstånd. Stickor 3,5mm

Närbild med mer sanningsenliga färger.

Jag har också två förslag på flätor jag vill ha med, så ikväll blir det provlapp med flätor för att kolla hur mycket flätan drar in slätstickningen. Har hittat den otroligt roliga och modiga SVT-serien Gift vid första ögonkastet - se den och fundera! Funkar bra med provlappsstickning!

Koft-KAL del 1. Skiss och garn

Så där! Äntligen!
Trots att jag hittade Sticka-Meras KoftKAL bara ett par dagar innan det drog igång hann jag arbeta upp mina förväntningar rätt bra! Jag gillar de koftor jag stickat hittills riktigt mycket och använder dem frekvent, men har bara gjort som det står i mönstret med små modifieringar, utan att riktigt förstå hur man tänkt när man valt just den ärmen, eller precis den knappslån. Men sånt har jag börjat fundera på nu.
Vår första uppgift är att rita en skiss ungefärligen över hur vi vill ha koftan och börja fundera över garn.
Så här ungefär tänker jag mig:

 

Eftersom jag längtar efter att få göra lite flätor tänker jag mig panelerna längs knappslån flätade och letar just efter en lämplig en-maska-bred vriden fläta. Jag har några alternativ, som behöver teststickas, eftersom koftan kommer att stickas fram och tillbaka. Vill inte behöva grunna över flätvarv från rätsidan!

Garnet jag vill använda är ljust blågrönt Gotlandsgarn från Yllet, inhandlat på en fantastisk Visbyhelg i maj i år. Jag köpte då 300g, och det är 400 m per 100g, så jag tycker 1200 m borde räcka. Annars blir det komplementshopping eller kortare ärmar.

Som ni förstår är garnet då ganska tunt, men jag gillar tunnare koftor. Kanske innebär det istället att jag kommer efter i KAL-en, men hellre det än en kofta jag inte använder.

Just nu är det väldigt mycket att göra på jobbet, så att det spiller över på kvällstid, och denna KAL känns som en tillflykt att tänka på som belöning efter hårt arbete!

Nästa vecka börjar provlappsstickning - ser fram emot det!

Nu ska jag surfa runt i 10 minuter på mina med-KAL-kamraters sidor!

Stickameras uppifrån och ner KAL i samarbete med Dödergök!

Jaha! Det verkar ha övergått till att bli en lite mer vid-behovs-blogg. Ungefär som på Hogwarths där det eftertraktade vid-behovs-rummet finns. Gudarna skall veta att jag kan dregla efter ett sådant!
I alla fall - denna fullkomligt negligerade blogg lade i träda när livet attackerade och svishade med mig på större äventyr i verkligheten än vad internet kunde bjuda på. Ty sådana är mina prioriteringar.
Men nu blev jag uppmärksammad på att StickaMera fått vind i seglen igen - jättekul! - och att det skulle dra igång en Koft-KAL (Knit-Along) där. En KAL med mål att förstå hur man sätter ihop en kofta så den passar på just min kropp. som just jag vill ha den. Uppifrån och ned, med Dödergök som handledare. Låter för roligt för att låta bli. Det enda kravet var att man har en blogg. Och det har jag ju. Så - då var det anmält och jag ser fram emot starten med tindrande ögon. Ingen lista över material finns tillgänglig än vad det verkar, men hoppas intensivt på att kunna använda någon av de garner jag har en koftmängd av i lådorna!
Ta hand om dig! Och blir du också sugen - här är länken: StickaMeras KoftKAL

Garnkomplettering och FO-s i plural!

När jag skulle börja på min Emelie-kofta hade jag lite bråttom. Jag visste vilket garn jag skulle ha - ville ha - och ungefär vilken färg. Jag hade planerat att smyga förbi garnaffären på väg hem från jobbet en fredag, så jag kunde kick-starta igång under helgen. Så när jag lämnade jobbet kollade jag bra snabbt ungefär hur mycket som skulle gå åt, skrev ned det ordentligt och vandrade lyckligt iväg och inhandlade mitt garn - ett Hjertegarn Alpaca-Silk i teal - petrol-grön-blå. Jag kom hem och satte igång precis som planerat. Men något kändes inte rätt. Kollade igen - och mängden jag köpt räckte till den storlek som visades på bilden - och det var betydligt mindre än den storlek jag skulle passa i... Kollade igen och noggrant, och insåg att jag behöver tre nystan till. Jag ringde till affären, men tyvärr var det de sista nystanen jag köpt. Expediten lovade att kolla med tillverkaren och återkomma. Efter en vecka gick jag förbi igen- tillverkaren hade inte mer. De skulle efterlysa garnet i Norden och återkomma. Efter två veckor gick jag förbi igen - och garnet var slut i hela Norden. Kändes lite underligt - att jag skulle köpt de sista nystanen i världshistorien av detta garn i denna färg, men ok, min Emelie får bli kortärmad.
I vår stad finns tre seriösa garnaffärer. Eftersom det var några månader sedan jag varit inne på de andra två tog jag en runda förbi en av dem - för övrigt ett halvt kvarter ifrån den garnaffär där jag köpt koftgarnet. Strosade runt och fredagsbotaniserade lite - och vad hittar jag?? Om inte 8 nystan av Hjertegarnet i rätt färg. Till nedsatt pris!!  Lycka!!
Jag väljer att inte fundera över hur den där efterlysningen i hela Norden gått till - ibland blir det fel på alla jobb - men detta innebär att jag kan sticka vidare på Emelie utan oro. Och att jag nog har bytt favorit-LYS. Har hunnit till axlarna nu - man stickar den runt - och kan fortsätta att göra hur långa ärmar jag vill!
Jag har dessutom blivit helt klar - dvs sytt in alla ändar och fotat mina Rocaille - och så här blev de:

Och när jag ändå var igång avslutade jag också mina modifierade Inga-vantar - och så här blev de:

Lite kul med vantarna - jag hade tänkt behålla dem själv och stickade dem mest för att det ibland är så skönt med ett ganska repetitivt mönster och de långa repetitioner som Noro-garnerna erbjuder. Satt dock och stickade häromnatten på jobbet när en av mina kollegor blev helt förälskad i dem. Hon tog på dem, klappade på dem, tog av dem, klappade på dem och hade i största allmänhet svårt att släppa dem. De är en aning trånga för mig - men tänkte blocka ut dem. Hon hade dock mindre händer än jag och de passade henne perfekt. Det var helt enkelt så att Ingavantarna var till henne. Fast hon vet det inte än - ska lägga dem i hennes "tråkiga papper-låda" nu när de är klara och blockade, så hon hittar dem nästa gång hon jobbar. Hon får behålla dem om hon använder dem - ett krav jag alltid har på stickade saker jag ger bort...
Så istället har jag nu på stickorna:

• fortfarande Emeliekoftan - nu utan funderingar utan bara ren och skär stickglädje.
• och nyligen upplagda Cedar Leaf Shawlette i ett merinogarn i bränd orange. Det kommer troligen bli en version i gammelrosa också, men började med orange, då det passar så gott på hösten.

Och i hörlurarna lärde jag mig alldeles nyss av The Knitmore Girls att man aldrig aldrig ska ge bort en stickad present till någon som inte bett om att få den. Ligger nåt i det...
Nu ska jag uppdatera Ravelrysidan också medan yngsta barnet sover middag...

Stickning på Teneriffa

Vi har varit på charter på Teneriffa. Fantastiskt ur familjeperspektiv! Hade dock en liten tanke i bakhuvudet - vore kul med spanska garner och en spansk stickaffär... Hade kollat upp det lite innan - men med mycket magert resultat. Någon hade hört ryktas om en garnaffär någonstans - oklart i vilken stad på Teneriffa, på en sidogata strax bredvid något torg...
Vi tillbringade som sig bör större delen av tiden i vattnet eller på Teide - den fantastiska vulkanen på Teneriffa med vacker vandring. När vi strosade runt i något samhälle hade jag ögonvrårna aktiverade, men ingentingen i garn- eller hantverksväg (om man inte inräknar de lokala hantverk från Kina som såldes överallt...) Såg inga stickande tanter, eller damer, eller herrar - nada... Frågade snälla tanter i affärerna men de gav inga ledtrådar. Antingen är det så att stickning på Teneriffa inte existerar, eller också är det en väl förborgad hemlighet...
Jag har ett barn som fortfarande sover middag, så jag tillbringade ett par timmar efter lunch så här:



stickandes sockar på balkongen med utsikt över Medelhavet - och det gjorde inte ont nånstans...

Så sedan sist är strumporna Rocaille klara - blev färdiga medelst lite flygplansstickning på hemvägen. Har dock inga bilder på dem än, men återkommer!! (Hmm, kanske pga att det fortfarande finns några halvtråkiga ändar kvar att fästa...)

Så nu har jag på stickorna:

• Emelie - denna ursköna kofta som jag har grymt höga förväntningar på...
• Ett par vantar från Solveig Larssons Vantkalendern - med lite omgjort mönster. Ville göra ett par med vit bakgrund och färgvarierat sockgarn i mönstret - hade en snutt Noro Silk Garden Sock att göra av med.  Utgångsmönstret är Inga, men skaftmönstret repeteras hela vägen upp...
• Snart har jag dessutom en Daybreak av Stephen West (jag vet, den är grymt upphaussad, men vill prova vad det är sånt rabalder om... Och så är den snygg! Har Manos Silk Blend i gråblått och tänkte komplettera med svart eller antracitgrått till...) eller en Cedar Leaf Shawlette på stickorna... Cedar Leaf Shawlette är designad av skaparen till en av de stickpoddar jag lyssnar på just nu, Nevernotknitting. Jag tänker mig den i gammelrosa till min chokladbruna kappa i vinter... Tycker löven lägger sig snyggt uppradat när man virar den ett par varv. Men har inte kommit så långt som till garninköp än - om det behövs något inköp alls...

Och i öronen fortsätter jag med Nevernotknitting och The Knitmore Girls - och har det bra!!


Livet attackerade.

Och plötsligt drog vardagen igång igen, med tidiga mornar, gympapåsar, matteläxor och din tur att jobba över. Inser att hur kul det än är att blogga regelbundet är det inte värt att lägga ytterligare sten på börda och ha dåligt samvete för att det var länge sedan man skrev - utan bara ha bloggen som ren och skär glädje, när jag kommer på något jag inte tänkt på förut i stickvärlden eller när bekräftelsebehovet tar över och jag vill visa upp mitt senaste alster.
Vilket jag ska göra nu.
Mitt datorfodral är klart.

The Caspian Case

Baksidan

Och jag är sjukt nöjd! Det är stickat med lite tunnare stickor än garnet krävde, så det blev ett tjockt, ganska stelt fodral, vilket är perfekt när det ska ligga och skava i väskan till och från jobbet. Jag tycker det är så vackert!
Stickmässigt var det sisådär att sticka. Själva fodralet stickas runt, men locket stickas fram och tillbaka, vilket ger mönsterstickning med två färger på aviga varv, något jag inte gjort förut och inte kom att känna mig bekväm med. Garnet är ett fått garn, som jag skrivit om tidigare här på bloggen, en jobbarkompis som gick en garnfärgningskurs 1985 och inte använt något av det sedan dess, så jag fick det. Runt en av de härvor jag använde satt det en lite lapp "alunbetat". Vet förstås inte vad det innebär, eftersom jag inte kan något om växtfärgning av garn alls, men det kändes gediget!
Så nu på stickorna har jag:

• Emelie - en härlig kofta med enkelt spetsmönster i paneler på framstyckena. Min blir i Hjertegarns Alpaca-Silk i petrolblågrön, så mjukt att man nästan håller andan. Mitt enda bekymmer är att jag i min iver läste av garnåtgången fel och köpte garn till en small, vilket jag inte är. Sedan hade de inte mer i min LYS, men hon har en efterlysning ute hos Hjertegarn, så det dyker nog upp. Eller så blir ärmarna lite kortare.
• Under bussresor och barnläggning stickar jag på mina Rocaille - så grymt snygga sockar! Dessa blir i Fortissimas Cotton Stretch i blågrått. Stickade mina Firefly i samma garn fast i rött, och gillade känslan.

Nu när alla Stickpoddens och Stickwithus avsnitt är genomlyssnade och jag bad Podkicker (appen jag använder för att lyssna på poddar) att leta upp liknande podcastar - inser jag att varenda stickare i den engelskspråkiga världen sitter i varsin garderob och spelar in poddar...I alla fall kändes det så. Och det har gjort det länge. För mig är det ren och skär avslappning att hoppa på bussen hem, stoppa in lurarna, ta fram strumpstickorna och lyssna och sticka mig 40 minuter hem. Just nu lyssnar jag på Never Not Knitting och Knitmore Girls. Och de har gjort mååånga avsnitt! Kan varmt rekommenderas. Men behöver nog snart lyssna på någon brittisk-engelsk podcast, annars kommer jag att bräka som dem!