torsdag 26 september 2013

Livet attackerade.

Och plötsligt drog vardagen igång igen, med tidiga mornar, gympapåsar, matteläxor och din tur att jobba över. Inser att hur kul det än är att blogga regelbundet är det inte värt att lägga ytterligare sten på börda och ha dåligt samvete för att det var länge sedan man skrev - utan bara ha bloggen som ren och skär glädje, när jag kommer på något jag inte tänkt på förut i stickvärlden eller när bekräftelsebehovet tar över och jag vill visa upp mitt senaste alster.
Vilket jag ska göra nu.
Mitt datorfodral är klart.
The Caspian Case
Baksidan
Och jag är sjukt nöjd! Det är stickat med lite tunnare stickor än garnet krävde, så det blev ett tjockt, ganska stelt fodral, vilket är perfekt när det ska ligga och skava i väskan till och från jobbet. Jag tycker det är så vackert!
Stickmässigt var det sisådär att sticka. Själva fodralet stickas runt, men locket stickas fram och tillbaka, vilket ger mönsterstickning med två färger på aviga varv, något jag inte gjort förut och inte kom att känna mig bekväm med. Garnet är ett fått garn, som jag skrivit om tidigare här på bloggen, en jobbarkompis som gick en garnfärgningskurs 1985 och inte använt något av det sedan dess, så jag fick det. Runt en av de härvor jag använde satt det en lite lapp "alunbetat". Vet förstås inte vad det innebär, eftersom jag inte kan något om växtfärgning av garn alls, men det kändes gediget!
Så nu på stickorna har jag:
  • Emelie - en härlig kofta med enkelt spetsmönster i paneler på framstyckena. Min blir i Hjertegarns Alpaca-Silk i petrolblågrön, så mjukt att man nästan håller andan. Mitt enda bekymmer är att jag i min iver läste av garnåtgången fel och köpte garn till en small, vilket jag inte är. Sedan hade de inte mer i min LYS, men hon har en efterlysning ute hos Hjertegarn, så det dyker nog upp. Eller så blir ärmarna lite kortare.
  • Under bussresor och barnläggning stickar jag på mina Rocaille - så grymt snygga sockar! Dessa blir i Fortissimas Cotton Stretch i blågrått. Stickade mina Firefly i samma garn fast i rött, och gillade känslan.
Nu när alla Stickpoddens och Stickwithus avsnitt är genomlyssnade och jag bad Podkicker (appen jag använder för att lyssna på poddar) att leta upp liknande podcastar - inser jag att varenda stickare i den engelskspråkiga världen sitter i varsin garderob och spelar in poddar...I alla fall kändes det så. Och det har gjort det länge. För mig är det ren och skär avslappning att hoppa på bussen hem, stoppa in lurarna, ta fram strumpstickorna och lyssna och sticka mig 40 minuter hem. Just nu lyssnar jag på Never Not Knitting och Knitmore Girls. Och de har gjort mååånga avsnitt! Kan varmt rekommenderas. Men behöver nog snart lyssna på någon brittisk-engelsk podcast, annars kommer jag att bräka som dem!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar