Nybörjare och Önsketröjor

De senaste dagarna har innehållit just det - nybörjare och önsketröjor...
Vi börjar med Önsketröjan. Var på julmarknad här i helgen och där fanns tomtar i massor, dyr choklad, ännu dyrare marsipan, ännu mera tomtar, fårskinnsfällar och en Annika som stickar Önsketröjor. De liknar inte några tröjor jag sett förut - otroligt vackra! Svårburna - det medges, inget man klär sig i om man tänkte ha en diskret dag på jobbet utan att synas så mycket - men ändå! Annika håller på att lägga ner verksamheten för kroppen säger ifrån, men ta en titt på hennes tröjor, knappar och kit - de finns kvar till nyår.
En annan rolig sak är att jag den senaste veckan har invigt tre nya stickerskor i denna fantastiska värld. Lite lätt erfarenhet från syslöjden hade de med sig, och vi satte igång utifrån det. Två av dem hade blivit inspirerade av stickning till hemlösa, hade helt enkelt skaffat sig billigaste sockgarnet och ett par tillhörande strumpstickor och kom och satte sig vid köksbordet för att sticka raggsockor till uteliggare med skostorlek 40-45. Damen i garnaffären hade uttryckt ett lätt tvivel på om det var rätt projekt att börja med när hon efterhört deras sammanlagda erfarenhet, som uppgick till en halsduk i årskurs 5. Men de hade glada i hågen tagit sin nyinköpta påse och började traggla med 17 cm resår på stickor 4. De lär komma tillbaka till köksbordet framåt hälen om inte förr... Gillar dock attityden - hur svårt kan det vara? Det finns nog på youtube! Och så är det igång.
Den tredje nyinvigda stickerskan fick en babymössa "Små vågor" av Maria Carlander till sin nyfödde häromveckan, och det öppnade hennes ögon för stickmönster på nätet istället för de ärvda tummade häftena hon hade hemma... Och så var hon igång... Ni ser - jag håller på att utlösa en liten sticklavin vårt lilla samhälle!
Själv håller jag på med:

• Emelie - koftan i alpaca och silke. Ska strax påbörja ärmarna!
• Cedar Leaf Shawlette - riktig chips-stickning - du vet - bara en till... och en till... och detta är definitivt den sista... nej, nu måste jag verkligen sluta...Själva kroppen på sjalen är slätstickad med förkortade varv, och när den är klar stickar man på en lövkant längs ytterkanten. Har aldrig stickat på en kant så förut, men det är otroligt tillfredsställande att se den växa sig sakta uppåt längs sjalkanten.
• Har också lagt upp nästa Knitter´s Book of Socks- strumpa - Buddleia i ett mycket ljusljusblått Regia. Kul med lite spetsstickning, har inte gjort det på länge. Även om jag inte är störtförtjust i spetsstrumpor, men det dyker det säkert upp någon annan som är...

Ta hand om er!!

Garnkomplettering och FO-s i plural!

När jag skulle börja på min Emelie-kofta hade jag lite bråttom. Jag visste vilket garn jag skulle ha - ville ha - och ungefär vilken färg. Jag hade planerat att smyga förbi garnaffären på väg hem från jobbet en fredag, så jag kunde kick-starta igång under helgen. Så när jag lämnade jobbet kollade jag bra snabbt ungefär hur mycket som skulle gå åt, skrev ned det ordentligt och vandrade lyckligt iväg och inhandlade mitt garn - ett Hjertegarn Alpaca-Silk i teal - petrol-grön-blå. Jag kom hem och satte igång precis som planerat. Men något kändes inte rätt. Kollade igen - och mängden jag köpt räckte till den storlek som visades på bilden - och det var betydligt mindre än den storlek jag skulle passa i... Kollade igen och noggrant, och insåg att jag behöver tre nystan till. Jag ringde till affären, men tyvärr var det de sista nystanen jag köpt. Expediten lovade att kolla med tillverkaren och återkomma. Efter en vecka gick jag förbi igen- tillverkaren hade inte mer. De skulle efterlysa garnet i Norden och återkomma. Efter två veckor gick jag förbi igen - och garnet var slut i hela Norden. Kändes lite underligt - att jag skulle köpt de sista nystanen i världshistorien av detta garn i denna färg, men ok, min Emelie får bli kortärmad.
I vår stad finns tre seriösa garnaffärer. Eftersom det var några månader sedan jag varit inne på de andra två tog jag en runda förbi en av dem - för övrigt ett halvt kvarter ifrån den garnaffär där jag köpt koftgarnet. Strosade runt och fredagsbotaniserade lite - och vad hittar jag?? Om inte 8 nystan av Hjertegarnet i rätt färg. Till nedsatt pris!!  Lycka!!
Jag väljer att inte fundera över hur den där efterlysningen i hela Norden gått till - ibland blir det fel på alla jobb - men detta innebär att jag kan sticka vidare på Emelie utan oro. Och att jag nog har bytt favorit-LYS. Har hunnit till axlarna nu - man stickar den runt - och kan fortsätta att göra hur långa ärmar jag vill!
Jag har dessutom blivit helt klar - dvs sytt in alla ändar och fotat mina Rocaille - och så här blev de:

Och när jag ändå var igång avslutade jag också mina modifierade Inga-vantar - och så här blev de:

Lite kul med vantarna - jag hade tänkt behålla dem själv och stickade dem mest för att det ibland är så skönt med ett ganska repetitivt mönster och de långa repetitioner som Noro-garnerna erbjuder. Satt dock och stickade häromnatten på jobbet när en av mina kollegor blev helt förälskad i dem. Hon tog på dem, klappade på dem, tog av dem, klappade på dem och hade i största allmänhet svårt att släppa dem. De är en aning trånga för mig - men tänkte blocka ut dem. Hon hade dock mindre händer än jag och de passade henne perfekt. Det var helt enkelt så att Ingavantarna var till henne. Fast hon vet det inte än - ska lägga dem i hennes "tråkiga papper-låda" nu när de är klara och blockade, så hon hittar dem nästa gång hon jobbar. Hon får behålla dem om hon använder dem - ett krav jag alltid har på stickade saker jag ger bort...
Så istället har jag nu på stickorna:

• fortfarande Emeliekoftan - nu utan funderingar utan bara ren och skär stickglädje.
• och nyligen upplagda Cedar Leaf Shawlette i ett merinogarn i bränd orange. Det kommer troligen bli en version i gammelrosa också, men började med orange, då det passar så gott på hösten.

Och i hörlurarna lärde jag mig alldeles nyss av The Knitmore Girls att man aldrig aldrig ska ge bort en stickad present till någon som inte bett om att få den. Ligger nåt i det...
Nu ska jag uppdatera Ravelrysidan också medan yngsta barnet sover middag...

Stickning på Teneriffa

Vi har varit på charter på Teneriffa. Fantastiskt ur familjeperspektiv! Hade dock en liten tanke i bakhuvudet - vore kul med spanska garner och en spansk stickaffär... Hade kollat upp det lite innan - men med mycket magert resultat. Någon hade hört ryktas om en garnaffär någonstans - oklart i vilken stad på Teneriffa, på en sidogata strax bredvid något torg...
Vi tillbringade som sig bör större delen av tiden i vattnet eller på Teide - den fantastiska vulkanen på Teneriffa med vacker vandring. När vi strosade runt i något samhälle hade jag ögonvrårna aktiverade, men ingentingen i garn- eller hantverksväg (om man inte inräknar de lokala hantverk från Kina som såldes överallt...) Såg inga stickande tanter, eller damer, eller herrar - nada... Frågade snälla tanter i affärerna men de gav inga ledtrådar. Antingen är det så att stickning på Teneriffa inte existerar, eller också är det en väl förborgad hemlighet...
Jag har ett barn som fortfarande sover middag, så jag tillbringade ett par timmar efter lunch så här:



stickandes sockar på balkongen med utsikt över Medelhavet - och det gjorde inte ont nånstans...

Så sedan sist är strumporna Rocaille klara - blev färdiga medelst lite flygplansstickning på hemvägen. Har dock inga bilder på dem än, men återkommer!! (Hmm, kanske pga att det fortfarande finns några halvtråkiga ändar kvar att fästa...)

Så nu har jag på stickorna:

• Emelie - denna ursköna kofta som jag har grymt höga förväntningar på...
• Ett par vantar från Solveig Larssons Vantkalendern - med lite omgjort mönster. Ville göra ett par med vit bakgrund och färgvarierat sockgarn i mönstret - hade en snutt Noro Silk Garden Sock att göra av med.  Utgångsmönstret är Inga, men skaftmönstret repeteras hela vägen upp...
• Snart har jag dessutom en Daybreak av Stephen West (jag vet, den är grymt upphaussad, men vill prova vad det är sånt rabalder om... Och så är den snygg! Har Manos Silk Blend i gråblått och tänkte komplettera med svart eller antracitgrått till...) eller en Cedar Leaf Shawlette på stickorna... Cedar Leaf Shawlette är designad av skaparen till en av de stickpoddar jag lyssnar på just nu, Nevernotknitting. Jag tänker mig den i gammelrosa till min chokladbruna kappa i vinter... Tycker löven lägger sig snyggt uppradat när man virar den ett par varv. Men har inte kommit så långt som till garninköp än - om det behövs något inköp alls...

Och i öronen fortsätter jag med Nevernotknitting och The Knitmore Girls - och har det bra!!


Livet attackerade.

Och plötsligt drog vardagen igång igen, med tidiga mornar, gympapåsar, matteläxor och din tur att jobba över. Inser att hur kul det än är att blogga regelbundet är det inte värt att lägga ytterligare sten på börda och ha dåligt samvete för att det var länge sedan man skrev - utan bara ha bloggen som ren och skär glädje, när jag kommer på något jag inte tänkt på förut i stickvärlden eller när bekräftelsebehovet tar över och jag vill visa upp mitt senaste alster.
Vilket jag ska göra nu.
Mitt datorfodral är klart.

The Caspian Case

Baksidan

Och jag är sjukt nöjd! Det är stickat med lite tunnare stickor än garnet krävde, så det blev ett tjockt, ganska stelt fodral, vilket är perfekt när det ska ligga och skava i väskan till och från jobbet. Jag tycker det är så vackert!
Stickmässigt var det sisådär att sticka. Själva fodralet stickas runt, men locket stickas fram och tillbaka, vilket ger mönsterstickning med två färger på aviga varv, något jag inte gjort förut och inte kom att känna mig bekväm med. Garnet är ett fått garn, som jag skrivit om tidigare här på bloggen, en jobbarkompis som gick en garnfärgningskurs 1985 och inte använt något av det sedan dess, så jag fick det. Runt en av de härvor jag använde satt det en lite lapp "alunbetat". Vet förstås inte vad det innebär, eftersom jag inte kan något om växtfärgning av garn alls, men det kändes gediget!
Så nu på stickorna har jag:

• Emelie - en härlig kofta med enkelt spetsmönster i paneler på framstyckena. Min blir i Hjertegarns Alpaca-Silk i petrolblågrön, så mjukt att man nästan håller andan. Mitt enda bekymmer är att jag i min iver läste av garnåtgången fel och köpte garn till en small, vilket jag inte är. Sedan hade de inte mer i min LYS, men hon har en efterlysning ute hos Hjertegarn, så det dyker nog upp. Eller så blir ärmarna lite kortare.
• Under bussresor och barnläggning stickar jag på mina Rocaille - så grymt snygga sockar! Dessa blir i Fortissimas Cotton Stretch i blågrått. Stickade mina Firefly i samma garn fast i rött, och gillade känslan.

Nu när alla Stickpoddens och Stickwithus avsnitt är genomlyssnade och jag bad Podkicker (appen jag använder för att lyssna på poddar) att leta upp liknande podcastar - inser jag att varenda stickare i den engelskspråkiga världen sitter i varsin garderob och spelar in poddar...I alla fall kändes det så. Och det har gjort det länge. För mig är det ren och skär avslappning att hoppa på bussen hem, stoppa in lurarna, ta fram strumpstickorna och lyssna och sticka mig 40 minuter hem. Just nu lyssnar jag på Never Not Knitting och Knitmore Girls. Och de har gjort mååånga avsnitt! Kan varmt rekommenderas. Men behöver nog snart lyssna på någon brittisk-engelsk podcast, annars kommer jag att bräka som dem!

Veolias mormorsruta

Jag har kanske nämnt att jag är en pendlare. 40 min x2 varje arbetsdag sitter jag på tåg eller buss. Mestadels stickande.
Denna dag hade jag dock glömt stickpåsen hemma. Kändes tomt och slöseri med tid och tråkigt för mina rastlösa fingrar. Som tur var hade jag ett nystan lila bomullsgarn och en virknål liggande i botten på jobbväskan - hur länge det legat där och varför är oklart.
Just denna dag skulle jag åka Veoliatåg. Tyvärr hade jag missat att det var banarbete på gång, och istället gick en ersättningsbuss. Det innebar en lite längre hemresa än tänkt. Jag sände en tacksamhetens tanke till min tankspriddhet som hade låtit nystanet och virknålen ligga kvar...
Så under vägen hem improviserad jag ihop en mormorsruta av lite mer otraditionell art, och den får förstås sitt namn efter grunden till dess uppkomst...

Tror det kan bli bra när man virkar ihop några stycken.
Jag har aldrig hittat på ett virkmönster förut från start till mål, de jag har gjort har ju liksom grundat sig i mer traditionella mormorsrutor. Mönstret finns här, och om ni virkar det och hittar något fullkomligt oförståeligt - skicka mig en kommentar eller PM på Ravelry, så ska jag förtydliga mig!
Håll till godo!

Snabb uppdatering

Sådär, jobbet var igång igen och sticktiden drogs ned drastiskt! I och för sig är jag en pendlare, vilket ger i alla fall 30 minuter i vardera riktningen, men det räcker ju inte riktigt för att stilla rastlösa fingrar.
Två saker har jag i alla fall avmaskat sedan sist!
Först min jätteanvändbara uppifrån- och ned-tröja i Kalinka-lin:

Har använt den otroligt mycket sedan den blev klar, är precis lagom varm i slutet av sommaren, och den plommonlila färgen passar med nästan allt i min garderob. Lär få bli fler!

 

Min andra avmaskning är en bäbismössa av Maria Carlander som heter Små vågor - Little Scallops på Ravelry.

 Jag stickade den snabbt och enkelt till en kollegas nyfödda, och det var en perfekt bäbispresent. Har två bäbisar till på gång i bekantskapskretsen närmaste veckorna, tror det blir fler småvågor. Just den här är stickade i Baby Någonting - mycket mjukt kan det varit Cashmerino?, och Drops Alpaca, men vilket mjukt garn som helst borde funka! (Eller kliigt, om man genast vill lära bäbisen hur hård den här världen kan vara??)

Så nu håller jag istället på med mitt pc-fodral, Caspian Cases- det är i tvåtrådig, hemmafärgad (fast inte av mig, av en bekanting) ull, för pc-n behöver inte bry sig om kli. Det borde varit klart sedan länge, men är på flappen man fäller över, locket liksom, och där ingår det flerfärgsstickning i aviga varv. Det är något jag inser att jag inte gjort förr, och som inte var så särdeles upphetsande... Vet inte varför, men känns krångligt. Är det någon som har några tips på hur det går smidigare tas det tacksamt emot!

Min pendlarstickning just nu är nästa socka i Knitter´s Book of Socks. Som jag skrivit om tidigare håller jag på att sticka mig igenom boken, och har nu landat på mitt favoritmönster, det jag fastnade för vid första genombläddringen - Rocaille. Otroligt snyggt! Återstår bara att se vad jag kan åstadkomma av ett så vackert mönster. Succé eller pannkaka?

Hoppas ni får en skön, halvkylig stickhelg, kantad med kantareller och blåbär!

 



Den mytiska Faster Karin och lustslöjd

Åter från ouppkopplad semester - det gick inte ens om man försökte, så mycket i internetskugga var vi, och det hann bli väldigt skönt! Vi försökte prognosticera vädret, misslyckades och gjorde det som dagen bjöd... Underbart!
På vägen till stugan stannade vi hos mina föräldrar ett par dagar. I deras vardagsrum står sedan alltid en stol, som jag sedan länge satt en lapp på undersidan med mitt namn på , för att liksom paxa den. När jag har frågat mamma om den har hon alltid svarat - den har faster Karin gjort, hon som var så händig, du vet...
Men som ofta med äldre släktingar som inte levt samtidigt som jag, vet jag inte alls. Vems faster är hon  egentligen? Var bodde hon?  Jag har hört någongång att i områden i Tanzania - med stark muntlig tradition - skulle alla barn kunna minst 13 generationer tillbaka i tiden. Hur många kan du på rak arm och utan att fråga äldre släktingar? Jag klarar 3.
 Men här kommer ju en del av vitsen med slöjd och handarbete in - det räcker länge. Bevisen finns kvar i generationer om man väljer rätt material (och nu syftar jag inte mest på aluminiumburkar...) Stolen som Faster Karin slöjdade fram någonstans på 30-talet gör mig nyfiken idag. Och mamma hade tid att berätta.
Faster Karin var min mormorfars syster - det är alltså morfars faster. Hon levde med sina fem syskon i ett hus i Skåne i hela sitt liv. Ett syskon gifte sig och flyttade iväg - det blev min mormorfar. De andra fyra bodde kvar, två bröder och två systrar som delade boende hela livet, och verkade enligt mamma¨som hann träffa dem mycket tillfreds med det livet. Faster Karin var lite sträng, mycket rak och rättfram och oerhörd händig. Överallt hos mina föräldrar, min gammelmoster och min salig mormor finns spåren kvar - "den där? Den har Faster Karin gjort" - och det gäller allt från olika textila tekniker till dockmöbler för utsirade för att användas, byråer och så den redan omtalade stolen.
Det nämns ibland att vi idag har slutat med funktionellt handarbete, det man behöver för överlevnad, till förmån för lustslöjd. Men jag tror lustslöjd alltid har funnit vid sidan om måstehantverket. För se på den här stolen - den är lustfylld!

Dynan är broderad i tvist, något som broderades i enorma mängder hemma hos de fyra syskonen och även hos mormor och gammelmoster. Färgerna ger fortfarande en känsla av mättnad, trots att den nu är sisådär 70-80 år. Sånt gör mig toklycklig och hoppfull!
Ok, lite om stickningen!
Håller fortfarande på att lyssna ikapp Stickpodden och jag gillar den suuupermycket - som Elin - en av poddarna -  skulle uttrycka det. Har för tillfället lyssnat så pass mycket att jag känner att jag kastar in Karins och Elins specialord i meningar där jag inte skulle använt dem för en månad sedan...Blir glad och inspirerad, och mitt enda i-landsproblem är att jag vill diskutera och kommentera, men inser att alla andra kommenterat i Ravelrygruppen för 4 månader sedan när podden kom ut, så det redan är lite färdigdiskuterat...
Jag har stickat färdigt min lintröja, och den blev precis sådär relaxad, gles och halvtight som jag ville ha den. Jag använde det här basicmönstret,. Det var första gången jag stickade uppifrån och ner på en tröja, och det var ju otroligt smidigt att kunna testa och anpassa under arbetets gång. Kommer att hända igen. Bilder på tröjan kommer när det blir bra fotoväder - om jag har det tålamodet...
Istället har jag börjat på en Små vågor av Maria Carlander, ett lätt- och snabbstickat mönster på en babymössa. Perfekt babypresent! Har redan börjat tänka på nästa Små vågor - tänk regnbågsfärgade vågor i många nivåer...
Har dessutom som koncentrationsstickning påbörjat ett laptopfodral till min alldeles egna 11" laptop, döpt till My Precious, som jag skrev om för ett par veckor sedan. Mönstret är Caspian Cases av Mary Henderson, hittar inte det på Ravelry, men finns i The Knitter No 50 och är lite mellanösterninspirerat. Återkommer med bilder! Har i alla fall tänkt mig en bekväm plats för lilldatorn på väg till och från jobbet, då den kommer tillbringa många timmar pendlande...

Tack för din tid! Surfa vidare!