Mormorsrutor närmast hjärtat

När jag skulle flytta hemifrån efter studenten hade jag hört att man skulle få ont om pengar. Fattig student, snabbmakaroner och surt rödvin, ni vet... Så jag tänkte att det kanske skulle bli kallt, det vore ju praktiskt om man kunde spara genom att dra ner värmen lite grann. Och jag såg framför mig hur jag skulle sitta med ett stearinljus nedstucket i en vinflaska och ambitiöst läsa tjocka böcker till sent inpå nätterna insvept i - just det, en vacker filt!!
Jag har vuxit upp med mormorsrutefiltar, legat sjuk under mormorsrutefiltar, hållit för ögonen med mormorsrutefiltar när Bröderna Dahl blev för otäckt och gömt mig och någon enstaka pojkvän under mormorsrutefiltar. Jag insåg att en sådan behövde jag. En stor. Och varm.
Så efter lite guidning av mormor - som stod för det mesta av mormorsrutefiltproduktionen i släkten satte jag igång. 10x15 rutor lät rimligt. Men herreminje, det blir 150 stycken!
Så jag virkade, tiggde restgarner, fäste trådar och allt det där som hör till att virka en stor filt. Det tog ett år, men filten blev klar ganska lagom tills jag flyttade. Till mitt studentkooperativ där värme ingick i hyran. Men sak samma.
Sen virkade jag en till min dåvarande pojkvän. Jag virkade ihop den i rött, och tyckte jag var otroligt romantisk. Tror inte han har noterat det än... Han blev sedan min man. Jag menar - har man gett honom en mormorsrutefilt kan man inte göra slut med mindre än att man får med sig filten.

Kanske det mest romantiska jag gjort...

Sen virkade jag en var till mina bröder när de flyttade hemifrån. Och så några till till några andra vänner som gifte sig, andra som fick barn och hade förtjänat det på ett eller annat sätt. Det tog inte ett år styck längre, men lite jobb är det ju!
Så nu, för att hedra mormorsrutan - finns här en sammanställning över tips inför mormorsrutevirkning, varianter på mormorsrutor, länkar till vackra, smarta rutor och beskrivningar och annat som jag hittat.
 Min ambition är att utöka mönstersamlingen, länkarna och tipsen, så hör gärna av er med det ni tycker verkar höra hemma här! Jag länkar gärna till din hemsida eller blogg om du har en ny mormorsruta som världen borde få ta del av, ett oslagbart sätt att slippa fästa trådar eller något som absolut inte funkar vad gäller mormorsrutor... Jag tänker mig i första hand mönster på svenska, men har du en oslagbar ruta på engelska kan man ju alltid be att få översätta den, så hör av dig ändå!

Nu har ju mina barn legat sjuka under mormorsrutefiltar, hållit för ögonen med mormorsrutefiltar ( - men någon pojkvän därunder blir det inte tal om!)
 Fast de borde nog få varsin när de flyttar... Och jag har ganska många barn, så även om de fortfarande är små blir det till att sätta igång snart...

Ett FO och en efterlysning

Mitt i sommaren - perfekt läge för att sticka vantar...
Satt i går kväll framför Bondfilmen och fick ihop det sista på ett par som jag kommer använda mycket i vinter. Mönstret är ett gratismönster på Ravelry - Spruce Tree Mittens. Jag letade efter en fläta och masktäthet som matchade min mössa i samma garn - Gnomish Hat (jag vet, bilden är inte bra, hastigt tagen på en busshållplats någonstans i Sverige, någongång i vintras....). Vantarna var snabbstickade, snygga och bekväma med en vriden resår i mudden. Sedan ligger alla tumökningarna på tumsidan av handen och det passar i alla fall min hand riktigt bra.

Rimfrosts Spruce Tree Vantar

Detalj

Garnet är en blandning mellan ull och nässlor. Det är mjukt, varmt och har en mycket speciell lyster som jag gillar. Köpte det givetvis för att det inte verkade riktigt vanligt att sticka med nässlor, men blev övertygad. Det är snyggt och jag kan varmt rekommendera det!

 

Så en efterlysning. När semestern började tänkte jag fira mig själv med den sedan länge efterlängtade Vantboken - Solveig Larssons fantastiska bok med otroligt vackra vantmönster.

Familjen fattade inte när jag önskade mig den i julklapp - eller jo, jag fick Vantkalendern 2013 istället, och den är inte illa den heller. Men jag ville ha ännu mer. Jag fick den inte i födelsedagspresent, så då bestämde jag att jag var värd en semesterpresent... Bara ett litet bekymmer. Den är slut. Överallt där jag tittat. Tänkte grotta lite i det  under dagen - om det kanske står någon i en hylla på förlaget, i någon garnbutik någonstans eller så... Min förhoppning är nu att någon av er kan hjälpa mig - är det någon som känner till något litet bortglömt ex någonstans i Sverige? Insåg medan jag letade att Solveig precis gett ut en bok till - Inspiration från Norr, med ännu fler vantmönster, så hittar jag inte den ursprungliga verkar det inte vara någon katastrof...

Jag gillar hennes mönster, omhändertagandet av gamla traditioner och sättet hon skriver om alla stickerskor genom tiderna! Återkommer mer till detta längre fram!

 

Så -

På Stickorna just nu: En plommonlila top-down-lintröja med nästan färdig kropp som längtar efter ärmar. Jag längtar också tills den fått ärmar - lite mycket slätstickning blir det...

Veckans roliga stickrelaterade händelser

Jag tillhör den delen av svenska befolkningen som fortfarande går och väntar på att semestern skall börja... Det är några dagar kvar, och som alla vet är de ungefär lika långa dagar som de där man gick över tiden i slutet på graviditeten... Denna veckan har det i alla fall hänt två roliga stickrelaterade saker som gör att tiden svischar till lite. (Det har förstås hänt många härliga icke-stickrelaterade händelser också, men det är ju inte för dessa som ni hamnat på denna bloggen...)
1. Jag har - efter många månaders funderande - skaffat en helt egen dator. En utan Mine-Craft, My Fantastic Park, sportappar och andra distraktioner. En dator som ingen annan använder - den är BARA min. En där jag vet att alla dokument jag lägger in ligger kvar på samma ställe, som är liten, 11 ", så jag kan bära med till jobbet utan att knäcka ryggen, och där jag vet precis hur jag har det, istället för att ha saker på små USB-minnen spridda i olika väskor. Det startade dock mindre bra - maken hämtade ut den och medan resten av familjen tittade på EM-fotboll satte jag mig för att inviga My Precious (Härefter kallad MP). Trycker andäktigt på Power, skärmen tänds lydigt, allt känns nytt och rent....tills jag ser att den är låst. På min mans mailkonto. Det visar sig att han som en överraskning hade startat upp den för att logga in den på trådlösa nätverket, så jag bara skulle kunna starta. Hans fru uppskattade inte den överraskningen, det kändes som någon hade tjuvöppnat min julklapp. Så han fick låsa upp den, och blev sedan uthivad som användare ur datorn. Sedan dess har allt funkat som en räkmacka. Så ikväll har jag suttit och lagt in sticklänkar, Ravelry på Startmenyn, alla favoriter på plats - lättnavigerat i stickningsinternet! (Och för er som oroar er för min man - efter ett par timmar fattade jag hans omtanke och uppskattade det!)
2. Jag har hittat Stickpodden. Vet inte varför det skulle ta sån tid att hitta dit, men nu har jag i alla fall gjort det. Den görs av ett par stickerskor från Kalmar, och det är precis så där småputtrigt mysigt, passionerat och engagerat som bara riktiga sticknördar kan få det! Jag hinner med ett avsnitt på väg till jobbet och ett på väg hem, och det gör de här sista dagarna innan semestern mycket uthärdliga! Någon som verkligen klurar på hur det funkar med stickade mamelucker under kjol på vintern, hur man ska sköta om sina ullplagg och om man kan ta betalt för saker folk ber en sticka. Kan bara föreställa mig hur mycket tid de lägger ned på varje avsnitt! Kan varmt rekommendera en provlyssning - känns som stickcafe, fast det är svårare att kommentera ämnena direkt (fast nu när jag har MP kan jag ju sitta på bussen och kommentera allt eftersom...)

På stickorna just nu:

• Glesstickad lintröja i plommonlila som jag svalt ska glida omkring i på sommarkvällarna
• Plommonlila (igen) vantar i nässelgarnet Onion Nettles att matcha min Gnomish Hat i vinter.

Ta hand om er i den svenska sommaren! Jag ansluter snart!!

Firefly

I min värld har jag två sorters vardagsstickningar. Ett stort projekt, som ligger hemma, mestadels vid soffan. Där tillverkas tröjor, svårare mönster och liknande. Därutöver har jag alltid ett mindre projekt på gång, mestadels som buss/tågpendlarstickning, men även lägga-barnen-stickning (då man behöver sitta kvar en stund i halvmörker utan att somna, ni vet...) Ett av mina mer långsiktiga småstickningsprojekt är att sticka igenom "The Knitter´s Book of Socks" av Clara Parkes.
En otroligt snygg bok med en mycket informativ första del - om garnmaterial, hållbarhet, slitstyrka, hur resåren skall hålla längre och annat smaskens för en strumpstickarnörd -  som sedan följs upp av en elegant radda strumpmönster med nya utmaningar för varje strumpa, och där jag kände att jag kunde tänka mig nästan varenda en. Har aldrig gjort så förr, och bara stickat på utan att välja särskilt mycket själv, antagligen för att jag inte är så uthållig att föresatsen brukar hålla särskilt länge.
Jag började med att hoppa över det första mönstret - Stepping stones, som jag inte kände mig sugen på (så gick det med den föresatsen), men har sedan stickat Darjeeling, Hickory,  Elm och är nu precis färdig med Firefly - som jag fotade i solnedgångsbelysning på balkongen alldeles nyss utan att grannarna undrade alls vad jag höll på med... Det är lite smarta hälar, smidiga lösningar för att öka elasticiteten och stimulerande mönster som helhet, så jag fortsätter! Nästa strumpa har jag sett fram emot - i boken en av de snyggaste jag sett - Rocaille. Ska bli kul att se om jag kan göra det lika snyggt som i boken, eller om det blir som ett matrecept -ni vet -  inte riktigt lika lyckat som på bilden...



Darjeeling

Hickory

Elm



Firefly

Det här med romantiska sjalar...

Jag ser mig själv, lite frusen efter en lång, skön sommardag, svepa in mig i en stor kattunge-mjuk vit mohairsjal och vandra iväg på stranden i solnedgången.
Men sanningen att säga - jag får aldrig någon användning för mina sjalar. Jag har försökt, men det blir inte riktigt ...rätt...användbart...snyggt. Kanske hittar jag inte rätt garn till rätt mönster - en ständig utmaning.
Det funkar med tuber, cowls och möbius, men de där stora trekanterna - där tar det stopp.
Ibland blir jag ändå frestad. Det finns ju så otroligt många fina mönster som andra stickat till väldigt vackra sjalar. Så jag sätter igång. Och under de där långa varven - som ju bara blir längre och längre ju längre ut man kommer - där går jag förlorad. Det var under ett sådant varv - var uppe på 600 maskor per varv nånting - som jag kom att tänka på hur otroligt många maskor det är i ett stickat plagg. Om man räknar varje enskild maska - hur många är det i en tröja till en vuxen? I en vanlig vante? I en hiskeligt stor trekantssjal? Och hur lång tid tar det att sticka en maska? 600 maskor? Och hur många tusen maskor behöver jag sticka innan jag kan svepa in, vandra iväg och få sand mellan tårna ( men absolut inte i sjalen, vore hopplöst att få bort)?

Så försök nu att inte tänka den tanken nästa gång ni har 599 kvar innan ni får vända och göra alltihop tillbaka igen. Mooahaha....

Swaps

För ett par år sedan kände jag mig lite ensam i stickningen. Ingen av mina vänner stickade, alla andra stickare verkade ha fantastiska stick-caféer - vilket inte funkar i vardagen med en massa småbarn och långt till närmsta möjliga garnaffär - och jag satt här på kvällarna med Ravelry. Insåg då att Ravelry inte bara är ett ställe där man kan inhämta kunskap och frossa i mönster (är det någon mer som ibland hänger sig åt att läsa om stickning och mönster längre tid än man egentligen stickar?) utan faktiskt också ge ett utbyte i verkliga livet.
Sagt och gjort - en swap skulle det bli. Och det fanns att välja på!
 Fastnade först för typen då man skickar runt en låda full med stickattiraljer , tar ut det man vill, lägger i saker för motsvarande värde och skickar vidare. På så sätt skulle man ju kunna lägga vantarna på några nya garner som inte går lätt att få tag på i Sverige. Lite efterforskning på postens portotabeller drog dock snabbt ned mig på jorden igen - det skulle allt vara otroliga fynd i den där lådan om det skulle gå ihop sig med frimärkena som krävdes...
Var med i ett par temaswaps inom Europa, trevligt, men antingen har jag lite dålig fantasi (kan mycket väl vara så!) eller så var det lite knepigt att hitta ett lokalt producerat garn med tillhörande godis och te som skulle symbolisera en kompositör...Inte min kopp te.
Av en slump hittade jag sedan swap/one- gruppen på Ravelry - för swappare med budgettankar - och deras "open dishclothswap". Enklast möjliga! Man signalerar att man vill byta, och någon annan svarar "byt med mig", och man byter adresser. Man stickar en disktrasa, pluttrar ned någon liten bonus i kuvertet och skickar. Ja, kanske en liten aning galet att byta stickade disktrasor med okända människor över världen - inget man berättar vid fina middagar eller för nya bekantskaper - men man hittar människor man aldrig hittat annars!
Jag kom på det viset i kontakt med en fantastisk då 3- nu 4-barnsmamma i Indiana, hemmafru, virkande och med helt andra politiska förtecken är mina egna, som jag har så kul med - på internet. Vi lär väl aldrig träffas i verkligheten, men känner vid det här laget varandra rätt bra. Ungarna jublar när det kommer paket från Fort Wayne - vi har fortsatt skicka paket då och då - och det är en möjlighet att lära känna vardagslivet hos dem - genom små meddelanden mellan de hämtningar, tandläkare och middagar småbarnslivet är fullt av. Titta gärna på hennes verksamhet The Nifty Knot Custom Crochet och skriv en hälsning på svenska...
Nästa försök gav kontakt med en skolsköterska i London som förutom snygga disktrasor snabbt ordnade brevvänner till dottern med kompisar.
Så känner du dig lite uttråkad och lite ensammen hemma i sticksoffan - gör ett försök! Har du superspirituella stickträffar vareviga dag, kurser med nya tekniker och inspirerande vänner som spontanskickar fantasigarn till dig - njut av det! :)
Dela gärna med dig av dina swap-erfarenheter med en kommentar!

Lyfta maskor

Som jag misstänkte låg Ull&Garn i Vadstena en bit utanför samhället, längre än det gick att strosa. Hittade istället Svenska Spetsar, och där handlade det i största grad om hemslöjd, även om jag aldrig givit mig in i knyppling. Fascinerande och för en utomstående såg det otroligt svårt ut! Men i ett hörn av diverse hemslöjdsböcker och småplock hittade jag precis det jag hoppades på - en liten bok jag inte tidigare sett.


Sticka - flerfärgsstickning med lyfta maskor.

 

Köpte boken för att jag blev nyfiken, och redan i affären började fundera ut om inte många av mönstren borde passa som muddar till vantar. Det blir snyggt, tjockt och innehåller min favoritkombination - ser svårt ut men är enkelt att sticka.
Väl hemma letade jag upp författarna - 2stickare - väl värt ett besök! Där kan man också köpa boken, om man inte har vägarna förbi Vadstena...
Lade strumporna åt sidan och började provsticka - i bomull för det fanns till hands, och det är fascinerande. Här är resultaten så långt:

Liljor



Hus och hav


Har använt tekniken med lyfta maskor tidigare, framförallt till Mason-Dixon Knittings disktrasor, som är suveräna...Men här fanns fler mönster och de hade stickat i ull, vilket gav en annan känsla - mer vantmudd än disktrasa... Jag är nog lite låg-kreativ som inte själv kan översätta ett mönster till ett annat garn och hitta nya användningsområden - men jag trodde faktiskt inte det skulle bli så snyggt.

Så just nu aktualiserades tre av mina senaste inlägg samtidigt - sticka provlappar blev plötsligt roligt, små miniprojekt utan alltför mycket tankemöda för mina oroliga fingrar blev lätt, och mina hemliga planer gav utdelning. Dagen blev faktiskt även övrigt en otroligt rolig tur, Vadstena visade sig vara en "gullig" och samtidigt gedigen stad, med blandning av heliga Birgitta och ett tungt Gustav Vasa-slott - i denna lilla ort! God glass, bra lekplats bredvid slottet och en osannolik akustik i slottskyrkan, så till och med tvååringen tystnade och lyssnade. Fotbollen slutade i storförlust 8-0, men det blev en småsak.