Det här med romantiska sjalar...

Jag ser mig själv, lite frusen efter en lång, skön sommardag, svepa in mig i en stor kattunge-mjuk vit mohairsjal och vandra iväg på stranden i solnedgången.
Men sanningen att säga - jag får aldrig någon användning för mina sjalar. Jag har försökt, men det blir inte riktigt ...rätt...användbart...snyggt. Kanske hittar jag inte rätt garn till rätt mönster - en ständig utmaning.
Det funkar med tuber, cowls och möbius, men de där stora trekanterna - där tar det stopp.
Ibland blir jag ändå frestad. Det finns ju så otroligt många fina mönster som andra stickat till väldigt vackra sjalar. Så jag sätter igång. Och under de där långa varven - som ju bara blir längre och längre ju längre ut man kommer - där går jag förlorad. Det var under ett sådant varv - var uppe på 600 maskor per varv nånting - som jag kom att tänka på hur otroligt många maskor det är i ett stickat plagg. Om man räknar varje enskild maska - hur många är det i en tröja till en vuxen? I en vanlig vante? I en hiskeligt stor trekantssjal? Och hur lång tid tar det att sticka en maska? 600 maskor? Och hur många tusen maskor behöver jag sticka innan jag kan svepa in, vandra iväg och få sand mellan tårna ( men absolut inte i sjalen, vore hopplöst att få bort)?

Så försök nu att inte tänka den tanken nästa gång ni har 599 kvar innan ni får vända och göra alltihop tillbaka igen. Mooahaha....