tisdag 13 augusti 2013

Den mytiska Faster Karin och lustslöjd

Åter från ouppkopplad semester - det gick inte ens om man försökte, så mycket i internetskugga var vi, och det hann bli väldigt skönt! Vi försökte prognosticera vädret, misslyckades och gjorde det som dagen bjöd... Underbart!
På vägen till stugan stannade vi hos mina föräldrar ett par dagar. I deras vardagsrum står sedan alltid en stol, som jag sedan länge satt en lapp på undersidan med mitt namn på , för att liksom paxa den. När jag har frågat mamma om den har hon alltid svarat - den har faster Karin gjort, hon som var så händig, du vet...
Men som ofta med äldre släktingar som inte levt samtidigt som jag, vet jag inte alls. Vems faster är hon  egentligen? Var bodde hon?  Jag har hört någongång att i områden i Tanzania - med stark muntlig tradition - skulle alla barn kunna minst 13 generationer tillbaka i tiden. Hur många kan du på rak arm och utan att fråga äldre släktingar? Jag klarar 3.
 Men här kommer ju en del av vitsen med slöjd och handarbete in - det räcker länge. Bevisen finns kvar i generationer om man väljer rätt material (och nu syftar jag inte mest på aluminiumburkar...) Stolen som Faster Karin slöjdade fram någonstans på 30-talet gör mig nyfiken idag. Och mamma hade tid att berätta.
Faster Karin var min mormorfars syster - det är alltså morfars faster. Hon levde med sina fem syskon i ett hus i Skåne i hela sitt liv. Ett syskon gifte sig och flyttade iväg - det blev min mormorfar. De andra fyra bodde kvar, två bröder och två systrar som delade boende hela livet, och verkade enligt mamma¨som hann träffa dem mycket tillfreds med det livet. Faster Karin var lite sträng, mycket rak och rättfram och oerhörd händig. Överallt hos mina föräldrar, min gammelmoster och min salig mormor finns spåren kvar - "den där? Den har Faster Karin gjort" - och det gäller allt från olika textila tekniker till dockmöbler för utsirade för att användas, byråer och så den redan omtalade stolen.
Det nämns ibland att vi idag har slutat med funktionellt handarbete, det man behöver för överlevnad, till förmån för lustslöjd. Men jag tror lustslöjd alltid har funnit vid sidan om måstehantverket. För se på den här stolen - den är lustfylld!


Dynan är broderad i tvist, något som broderades i enorma mängder hemma hos de fyra syskonen och även hos mormor och gammelmoster. Färgerna ger fortfarande en känsla av mättnad, trots att den nu är sisådär 70-80 år. Sånt gör mig toklycklig och hoppfull!
Ok, lite om stickningen!
Håller fortfarande på att lyssna ikapp Stickpodden och jag gillar den suuupermycket - som Elin - en av poddarna -  skulle uttrycka det. Har för tillfället lyssnat så pass mycket att jag känner att jag kastar in Karins och Elins specialord i meningar där jag inte skulle använt dem för en månad sedan...Blir glad och inspirerad, och mitt enda i-landsproblem är att jag vill diskutera och kommentera, men inser att alla andra kommenterat i Ravelrygruppen för 4 månader sedan när podden kom ut, så det redan är lite färdigdiskuterat...
Jag har stickat färdigt min lintröja, och den blev precis sådär relaxad, gles och halvtight som jag ville ha den. Jag använde det här basicmönstret,. Det var första gången jag stickade uppifrån och ner på en tröja, och det var ju otroligt smidigt att kunna testa och anpassa under arbetets gång. Kommer att hända igen. Bilder på tröjan kommer när det blir bra fotoväder - om jag har det tålamodet...
Istället har jag börjat på en Små vågor av Maria Carlander, ett lätt- och snabbstickat mönster på en babymössa. Perfekt babypresent! Har redan börjat tänka på nästa Små vågor - tänk regnbågsfärgade vågor i många nivåer...
Har dessutom som koncentrationsstickning påbörjat ett laptopfodral till min alldeles egna 11" laptop, döpt till My Precious, som jag skrev om för ett par veckor sedan. Mönstret är Caspian Cases av Mary Henderson, hittar inte det på Ravelry, men finns i The Knitter No 50 och är lite mellanösterninspirerat. Återkommer med bilder! Har i alla fall tänkt mig en bekväm plats för lilldatorn på väg till och från jobbet, då den kommer tillbringa många timmar pendlande...

Tack för din tid! Surfa vidare!

2 kommentarer:

  1. Jag älskar hur föremål bär med sig en historia, delvis genom att någon haft de tidigare men ännu mer såhär, att någon man vet vem det är har gjort dem. Så underbart att det finns kvar, känns annars som att det finns många som rensar ut sånt som de anser gammalt utan att inse vad de slänger bort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag är jätteglad för den tråden in i gamla släkten, och att jag tagit reda på historien i tid, och inte när alla som kände till något har blivit för gamla för att berätta!

      Radera