Koft-KAL del 1. Skiss och garn

Så där! Äntligen!
Trots att jag hittade Sticka-Meras KoftKAL bara ett par dagar innan det drog igång hann jag arbeta upp mina förväntningar rätt bra! Jag gillar de koftor jag stickat hittills riktigt mycket och använder dem frekvent, men har bara gjort som det står i mönstret med små modifieringar, utan att riktigt förstå hur man tänkt när man valt just den ärmen, eller precis den knappslån. Men sånt har jag börjat fundera på nu.
Vår första uppgift är att rita en skiss ungefärligen över hur vi vill ha koftan och börja fundera över garn.
Så här ungefär tänker jag mig:

 

Eftersom jag längtar efter att få göra lite flätor tänker jag mig panelerna längs knappslån flätade och letar just efter en lämplig en-maska-bred vriden fläta. Jag har några alternativ, som behöver teststickas, eftersom koftan kommer att stickas fram och tillbaka. Vill inte behöva grunna över flätvarv från rätsidan!

Garnet jag vill använda är ljust blågrönt Gotlandsgarn från Yllet, inhandlat på en fantastisk Visbyhelg i maj i år. Jag köpte då 300g, och det är 400 m per 100g, så jag tycker 1200 m borde räcka. Annars blir det komplementshopping eller kortare ärmar.

Som ni förstår är garnet då ganska tunt, men jag gillar tunnare koftor. Kanske innebär det istället att jag kommer efter i KAL-en, men hellre det än en kofta jag inte använder.

Just nu är det väldigt mycket att göra på jobbet, så att det spiller över på kvällstid, och denna KAL känns som en tillflykt att tänka på som belöning efter hårt arbete!

Nästa vecka börjar provlappsstickning - ser fram emot det!

Nu ska jag surfa runt i 10 minuter på mina med-KAL-kamraters sidor!

Stickameras uppifrån och ner KAL i samarbete med Dödergök!

Jaha! Det verkar ha övergått till att bli en lite mer vid-behovs-blogg. Ungefär som på Hogwarths där det eftertraktade vid-behovs-rummet finns. Gudarna skall veta att jag kan dregla efter ett sådant!
I alla fall - denna fullkomligt negligerade blogg lade i träda när livet attackerade och svishade med mig på större äventyr i verkligheten än vad internet kunde bjuda på. Ty sådana är mina prioriteringar.
Men nu blev jag uppmärksammad på att StickaMera fått vind i seglen igen - jättekul! - och att det skulle dra igång en Koft-KAL (Knit-Along) där. En KAL med mål att förstå hur man sätter ihop en kofta så den passar på just min kropp. som just jag vill ha den. Uppifrån och ned, med Dödergök som handledare. Låter för roligt för att låta bli. Det enda kravet var att man har en blogg. Och det har jag ju. Så - då var det anmält och jag ser fram emot starten med tindrande ögon. Ingen lista över material finns tillgänglig än vad det verkar, men hoppas intensivt på att kunna använda någon av de garner jag har en koftmängd av i lådorna!
Ta hand om dig! Och blir du också sugen - här är länken: StickaMeras KoftKAL

Nybörjare och Önsketröjor

De senaste dagarna har innehållit just det - nybörjare och önsketröjor...
Vi börjar med Önsketröjan. Var på julmarknad här i helgen och där fanns tomtar i massor, dyr choklad, ännu dyrare marsipan, ännu mera tomtar, fårskinnsfällar och en Annika som stickar Önsketröjor. De liknar inte några tröjor jag sett förut - otroligt vackra! Svårburna - det medges, inget man klär sig i om man tänkte ha en diskret dag på jobbet utan att synas så mycket - men ändå! Annika håller på att lägga ner verksamheten för kroppen säger ifrån, men ta en titt på hennes tröjor, knappar och kit - de finns kvar till nyår.
En annan rolig sak är att jag den senaste veckan har invigt tre nya stickerskor i denna fantastiska värld. Lite lätt erfarenhet från syslöjden hade de med sig, och vi satte igång utifrån det. Två av dem hade blivit inspirerade av stickning till hemlösa, hade helt enkelt skaffat sig billigaste sockgarnet och ett par tillhörande strumpstickor och kom och satte sig vid köksbordet för att sticka raggsockor till uteliggare med skostorlek 40-45. Damen i garnaffären hade uttryckt ett lätt tvivel på om det var rätt projekt att börja med när hon efterhört deras sammanlagda erfarenhet, som uppgick till en halsduk i årskurs 5. Men de hade glada i hågen tagit sin nyinköpta påse och började traggla med 17 cm resår på stickor 4. De lär komma tillbaka till köksbordet framåt hälen om inte förr... Gillar dock attityden - hur svårt kan det vara? Det finns nog på youtube! Och så är det igång.
Den tredje nyinvigda stickerskan fick en babymössa "Små vågor" av Maria Carlander till sin nyfödde häromveckan, och det öppnade hennes ögon för stickmönster på nätet istället för de ärvda tummade häftena hon hade hemma... Och så var hon igång... Ni ser - jag håller på att utlösa en liten sticklavin vårt lilla samhälle!
Själv håller jag på med:

• Emelie - koftan i alpaca och silke. Ska strax påbörja ärmarna!
• Cedar Leaf Shawlette - riktig chips-stickning - du vet - bara en till... och en till... och detta är definitivt den sista... nej, nu måste jag verkligen sluta...Själva kroppen på sjalen är slätstickad med förkortade varv, och när den är klar stickar man på en lövkant längs ytterkanten. Har aldrig stickat på en kant så förut, men det är otroligt tillfredsställande att se den växa sig sakta uppåt längs sjalkanten.
• Har också lagt upp nästa Knitter´s Book of Socks- strumpa - Buddleia i ett mycket ljusljusblått Regia. Kul med lite spetsstickning, har inte gjort det på länge. Även om jag inte är störtförtjust i spetsstrumpor, men det dyker det säkert upp någon annan som är...

Ta hand om er!!

Garnkomplettering och FO-s i plural!

När jag skulle börja på min Emelie-kofta hade jag lite bråttom. Jag visste vilket garn jag skulle ha - ville ha - och ungefär vilken färg. Jag hade planerat att smyga förbi garnaffären på väg hem från jobbet en fredag, så jag kunde kick-starta igång under helgen. Så när jag lämnade jobbet kollade jag bra snabbt ungefär hur mycket som skulle gå åt, skrev ned det ordentligt och vandrade lyckligt iväg och inhandlade mitt garn - ett Hjertegarn Alpaca-Silk i teal - petrol-grön-blå. Jag kom hem och satte igång precis som planerat. Men något kändes inte rätt. Kollade igen - och mängden jag köpt räckte till den storlek som visades på bilden - och det var betydligt mindre än den storlek jag skulle passa i... Kollade igen och noggrant, och insåg att jag behöver tre nystan till. Jag ringde till affären, men tyvärr var det de sista nystanen jag köpt. Expediten lovade att kolla med tillverkaren och återkomma. Efter en vecka gick jag förbi igen- tillverkaren hade inte mer. De skulle efterlysa garnet i Norden och återkomma. Efter två veckor gick jag förbi igen - och garnet var slut i hela Norden. Kändes lite underligt - att jag skulle köpt de sista nystanen i världshistorien av detta garn i denna färg, men ok, min Emelie får bli kortärmad.
I vår stad finns tre seriösa garnaffärer. Eftersom det var några månader sedan jag varit inne på de andra två tog jag en runda förbi en av dem - för övrigt ett halvt kvarter ifrån den garnaffär där jag köpt koftgarnet. Strosade runt och fredagsbotaniserade lite - och vad hittar jag?? Om inte 8 nystan av Hjertegarnet i rätt färg. Till nedsatt pris!!  Lycka!!
Jag väljer att inte fundera över hur den där efterlysningen i hela Norden gått till - ibland blir det fel på alla jobb - men detta innebär att jag kan sticka vidare på Emelie utan oro. Och att jag nog har bytt favorit-LYS. Har hunnit till axlarna nu - man stickar den runt - och kan fortsätta att göra hur långa ärmar jag vill!
Jag har dessutom blivit helt klar - dvs sytt in alla ändar och fotat mina Rocaille - och så här blev de:

Och när jag ändå var igång avslutade jag också mina modifierade Inga-vantar - och så här blev de:

Lite kul med vantarna - jag hade tänkt behålla dem själv och stickade dem mest för att det ibland är så skönt med ett ganska repetitivt mönster och de långa repetitioner som Noro-garnerna erbjuder. Satt dock och stickade häromnatten på jobbet när en av mina kollegor blev helt förälskad i dem. Hon tog på dem, klappade på dem, tog av dem, klappade på dem och hade i största allmänhet svårt att släppa dem. De är en aning trånga för mig - men tänkte blocka ut dem. Hon hade dock mindre händer än jag och de passade henne perfekt. Det var helt enkelt så att Ingavantarna var till henne. Fast hon vet det inte än - ska lägga dem i hennes "tråkiga papper-låda" nu när de är klara och blockade, så hon hittar dem nästa gång hon jobbar. Hon får behålla dem om hon använder dem - ett krav jag alltid har på stickade saker jag ger bort...
Så istället har jag nu på stickorna:

• fortfarande Emeliekoftan - nu utan funderingar utan bara ren och skär stickglädje.
• och nyligen upplagda Cedar Leaf Shawlette i ett merinogarn i bränd orange. Det kommer troligen bli en version i gammelrosa också, men började med orange, då det passar så gott på hösten.

Och i hörlurarna lärde jag mig alldeles nyss av The Knitmore Girls att man aldrig aldrig ska ge bort en stickad present till någon som inte bett om att få den. Ligger nåt i det...
Nu ska jag uppdatera Ravelrysidan också medan yngsta barnet sover middag...

Stickning på Teneriffa

Vi har varit på charter på Teneriffa. Fantastiskt ur familjeperspektiv! Hade dock en liten tanke i bakhuvudet - vore kul med spanska garner och en spansk stickaffär... Hade kollat upp det lite innan - men med mycket magert resultat. Någon hade hört ryktas om en garnaffär någonstans - oklart i vilken stad på Teneriffa, på en sidogata strax bredvid något torg...
Vi tillbringade som sig bör större delen av tiden i vattnet eller på Teide - den fantastiska vulkanen på Teneriffa med vacker vandring. När vi strosade runt i något samhälle hade jag ögonvrårna aktiverade, men ingentingen i garn- eller hantverksväg (om man inte inräknar de lokala hantverk från Kina som såldes överallt...) Såg inga stickande tanter, eller damer, eller herrar - nada... Frågade snälla tanter i affärerna men de gav inga ledtrådar. Antingen är det så att stickning på Teneriffa inte existerar, eller också är det en väl förborgad hemlighet...
Jag har ett barn som fortfarande sover middag, så jag tillbringade ett par timmar efter lunch så här:



stickandes sockar på balkongen med utsikt över Medelhavet - och det gjorde inte ont nånstans...

Så sedan sist är strumporna Rocaille klara - blev färdiga medelst lite flygplansstickning på hemvägen. Har dock inga bilder på dem än, men återkommer!! (Hmm, kanske pga att det fortfarande finns några halvtråkiga ändar kvar att fästa...)

Så nu har jag på stickorna:

• Emelie - denna ursköna kofta som jag har grymt höga förväntningar på...
• Ett par vantar från Solveig Larssons Vantkalendern - med lite omgjort mönster. Ville göra ett par med vit bakgrund och färgvarierat sockgarn i mönstret - hade en snutt Noro Silk Garden Sock att göra av med.  Utgångsmönstret är Inga, men skaftmönstret repeteras hela vägen upp...
• Snart har jag dessutom en Daybreak av Stephen West (jag vet, den är grymt upphaussad, men vill prova vad det är sånt rabalder om... Och så är den snygg! Har Manos Silk Blend i gråblått och tänkte komplettera med svart eller antracitgrått till...) eller en Cedar Leaf Shawlette på stickorna... Cedar Leaf Shawlette är designad av skaparen till en av de stickpoddar jag lyssnar på just nu, Nevernotknitting. Jag tänker mig den i gammelrosa till min chokladbruna kappa i vinter... Tycker löven lägger sig snyggt uppradat när man virar den ett par varv. Men har inte kommit så långt som till garninköp än - om det behövs något inköp alls...

Och i öronen fortsätter jag med Nevernotknitting och The Knitmore Girls - och har det bra!!


Livet attackerade.

Och plötsligt drog vardagen igång igen, med tidiga mornar, gympapåsar, matteläxor och din tur att jobba över. Inser att hur kul det än är att blogga regelbundet är det inte värt att lägga ytterligare sten på börda och ha dåligt samvete för att det var länge sedan man skrev - utan bara ha bloggen som ren och skär glädje, när jag kommer på något jag inte tänkt på förut i stickvärlden eller när bekräftelsebehovet tar över och jag vill visa upp mitt senaste alster.
Vilket jag ska göra nu.
Mitt datorfodral är klart.

The Caspian Case

Baksidan

Och jag är sjukt nöjd! Det är stickat med lite tunnare stickor än garnet krävde, så det blev ett tjockt, ganska stelt fodral, vilket är perfekt när det ska ligga och skava i väskan till och från jobbet. Jag tycker det är så vackert!
Stickmässigt var det sisådär att sticka. Själva fodralet stickas runt, men locket stickas fram och tillbaka, vilket ger mönsterstickning med två färger på aviga varv, något jag inte gjort förut och inte kom att känna mig bekväm med. Garnet är ett fått garn, som jag skrivit om tidigare här på bloggen, en jobbarkompis som gick en garnfärgningskurs 1985 och inte använt något av det sedan dess, så jag fick det. Runt en av de härvor jag använde satt det en lite lapp "alunbetat". Vet förstås inte vad det innebär, eftersom jag inte kan något om växtfärgning av garn alls, men det kändes gediget!
Så nu på stickorna har jag:

• Emelie - en härlig kofta med enkelt spetsmönster i paneler på framstyckena. Min blir i Hjertegarns Alpaca-Silk i petrolblågrön, så mjukt att man nästan håller andan. Mitt enda bekymmer är att jag i min iver läste av garnåtgången fel och köpte garn till en small, vilket jag inte är. Sedan hade de inte mer i min LYS, men hon har en efterlysning ute hos Hjertegarn, så det dyker nog upp. Eller så blir ärmarna lite kortare.
• Under bussresor och barnläggning stickar jag på mina Rocaille - så grymt snygga sockar! Dessa blir i Fortissimas Cotton Stretch i blågrått. Stickade mina Firefly i samma garn fast i rött, och gillade känslan.

Nu när alla Stickpoddens och Stickwithus avsnitt är genomlyssnade och jag bad Podkicker (appen jag använder för att lyssna på poddar) att leta upp liknande podcastar - inser jag att varenda stickare i den engelskspråkiga världen sitter i varsin garderob och spelar in poddar...I alla fall kändes det så. Och det har gjort det länge. För mig är det ren och skär avslappning att hoppa på bussen hem, stoppa in lurarna, ta fram strumpstickorna och lyssna och sticka mig 40 minuter hem. Just nu lyssnar jag på Never Not Knitting och Knitmore Girls. Och de har gjort mååånga avsnitt! Kan varmt rekommenderas. Men behöver nog snart lyssna på någon brittisk-engelsk podcast, annars kommer jag att bräka som dem!

Veolias mormorsruta

Jag har kanske nämnt att jag är en pendlare. 40 min x2 varje arbetsdag sitter jag på tåg eller buss. Mestadels stickande.
Denna dag hade jag dock glömt stickpåsen hemma. Kändes tomt och slöseri med tid och tråkigt för mina rastlösa fingrar. Som tur var hade jag ett nystan lila bomullsgarn och en virknål liggande i botten på jobbväskan - hur länge det legat där och varför är oklart.
Just denna dag skulle jag åka Veoliatåg. Tyvärr hade jag missat att det var banarbete på gång, och istället gick en ersättningsbuss. Det innebar en lite längre hemresa än tänkt. Jag sände en tacksamhetens tanke till min tankspriddhet som hade låtit nystanet och virknålen ligga kvar...
Så under vägen hem improviserad jag ihop en mormorsruta av lite mer otraditionell art, och den får förstås sitt namn efter grunden till dess uppkomst...

Tror det kan bli bra när man virkar ihop några stycken.
Jag har aldrig hittat på ett virkmönster förut från start till mål, de jag har gjort har ju liksom grundat sig i mer traditionella mormorsrutor. Mönstret finns här, och om ni virkar det och hittar något fullkomligt oförståeligt - skicka mig en kommentar eller PM på Ravelry, så ska jag förtydliga mig!
Håll till godo!