Fårskinn och nya strumpor

Häromdagen anlände det fårskinn jag hade turen att vinna i utlottningen av StickaMeras och Dödergöks uppifrån-och-ner-KoftKAL. Det är så glansigt, krulligt, mjukt och mysigt att alla vill sitta i just det soffhörnet, och det har redan hänt att familjemedlemmar försöker smuggla med sig det in på sitt eget rum istället för som nu i gemensamma utrymmen. Så här ser det ut:

Jag är så uppriktigt lycklig över det!

När jag inte sitter och myser och klappar fårskinn har jag lyckats avsluta ett par strumpor. De har varit på gång sedan början av december, och jag har nämnt dem här förut, Pucker. Här gäller det verkligen att bara lydigt följa mönstret och sticka på, för börjar man tänka själv är det kört, jag kan i alla fall inte få min hjärna att förstå hur det fungerar... Så här blev mina:

Mönstret är gratis på Ravelry, så jag kan i alla fall berätta så mycket att det handlar om lyfta maskor i parti och minut, och det går inte att sticka dessa i mörker. Men jag rekommenderar de varmt, de är som the Knitmore Girls säger ett riktigt chipsmönster - bara en till...och en till...Välj mycket kontrasterande färger eftersom mönstret är så tätt och intensivt!

Min rekommendation för dagen är sällskapsspelet Ubongo (ja, nu går länken till Wikipediasidan, vill inte styra er till någon särskild försäljare, men finns i vanliga leksaksaffärer), där man på tid ska pussla ihop olika tetrisliknande byggklossar i bestämda mönster. Finns i flera olika svårighetsgrader i samma spel (beroende på hur många klossar man använder) vilket gör det möjligt att spela vuxna och barn på samma villkor. Alltid roligare!! Tycker man det är för lätt finns Ubongo Extrem med sexkantiga bitar, vilket i julas resulterade i enorm frustration hos släkten i julas - det är rätt svårt... Vi fastnade hela familjen i går kväll, vilket gjorde att samtliga mellan 4 och 40 började veckan med sömnminus.
Ta hand om er, vi hörs igen!

Koft-KAL del 10 - I mål!

Jo, det är sant! Fäste alla trådar igår, och sedan gick det mycket fortare än jag trodde att sy i de 11 knapparna enligt KnitmoreGirls Couture Button Tutorial. Och plötsligt har jag en ny kofta, som sitter otroligt skönt - kanske för att jag stoltserar runt rak i ryggen.
Sammanfattning:
Garn: Gotlandsull 2-trådigt från Yllet i Visby
Garnåtgång: 900 m ganska precis
Stickor 3,0 och 3,5.
Mönster: Flätan är härifrån.

Så här ser den ut:

Jag har redan börjat klura på hur jag ska förbättra den till nästa gång - då blir det nog ränder med alpaca silk och Colinette Jitterbugg - garn...

Jag har en bekant på FB som varje dag skickar ut muskulösa selfies från gymmet med frågan "Vad ska DU träna idag?" Så jag svarar:


Vad ska DU sticka idag??

Ett stort tack till StickaMera och Dödergök som arrangerade den här otroligt lärorika Koft-KALen! Och ett stort tack även till mina med-KALare som givit inspiration och delat med sig av sina ideer på ett otroligt generöst sätt! Så många knep och tricks, och så mycket uppskattning och glada tillrop! Blir det fler KALar hänger jag på direkt!!



För övrigt rekommenderar jag idag nattjästa bröd som kan gräddas på söndag morgon för att alla i familjen ska bli på bra söndagshumör. Jag tar mitt vanliga brödrecept och halverar mängden jäst, tar dem direkt ifrån degbunken utan jäsning, rullar till bullar och ställer dem på en plåt i källaren till nästa morgon, skjuts in i ugnen i 250 grader i 10 minuter och lite smör, så är morgonen räddad och nya koftan infirad!
Det andra jag rekommenderar idag är Youtoubevideon med Frostlåten Let it go - The mum Parody.

Ta hand om er till nästa gång!

 

Garnkomplettering och FO-s i plural!

När jag skulle börja på min Emelie-kofta hade jag lite bråttom. Jag visste vilket garn jag skulle ha - ville ha - och ungefär vilken färg. Jag hade planerat att smyga förbi garnaffären på väg hem från jobbet en fredag, så jag kunde kick-starta igång under helgen. Så när jag lämnade jobbet kollade jag bra snabbt ungefär hur mycket som skulle gå åt, skrev ned det ordentligt och vandrade lyckligt iväg och inhandlade mitt garn - ett Hjertegarn Alpaca-Silk i teal - petrol-grön-blå. Jag kom hem och satte igång precis som planerat. Men något kändes inte rätt. Kollade igen - och mängden jag köpt räckte till den storlek som visades på bilden - och det var betydligt mindre än den storlek jag skulle passa i... Kollade igen och noggrant, och insåg att jag behöver tre nystan till. Jag ringde till affären, men tyvärr var det de sista nystanen jag köpt. Expediten lovade att kolla med tillverkaren och återkomma. Efter en vecka gick jag förbi igen- tillverkaren hade inte mer. De skulle efterlysa garnet i Norden och återkomma. Efter två veckor gick jag förbi igen - och garnet var slut i hela Norden. Kändes lite underligt - att jag skulle köpt de sista nystanen i världshistorien av detta garn i denna färg, men ok, min Emelie får bli kortärmad.
I vår stad finns tre seriösa garnaffärer. Eftersom det var några månader sedan jag varit inne på de andra två tog jag en runda förbi en av dem - för övrigt ett halvt kvarter ifrån den garnaffär där jag köpt koftgarnet. Strosade runt och fredagsbotaniserade lite - och vad hittar jag?? Om inte 8 nystan av Hjertegarnet i rätt färg. Till nedsatt pris!!  Lycka!!
Jag väljer att inte fundera över hur den där efterlysningen i hela Norden gått till - ibland blir det fel på alla jobb - men detta innebär att jag kan sticka vidare på Emelie utan oro. Och att jag nog har bytt favorit-LYS. Har hunnit till axlarna nu - man stickar den runt - och kan fortsätta att göra hur långa ärmar jag vill!
Jag har dessutom blivit helt klar - dvs sytt in alla ändar och fotat mina Rocaille - och så här blev de:

Och när jag ändå var igång avslutade jag också mina modifierade Inga-vantar - och så här blev de:

Lite kul med vantarna - jag hade tänkt behålla dem själv och stickade dem mest för att det ibland är så skönt med ett ganska repetitivt mönster och de långa repetitioner som Noro-garnerna erbjuder. Satt dock och stickade häromnatten på jobbet när en av mina kollegor blev helt förälskad i dem. Hon tog på dem, klappade på dem, tog av dem, klappade på dem och hade i största allmänhet svårt att släppa dem. De är en aning trånga för mig - men tänkte blocka ut dem. Hon hade dock mindre händer än jag och de passade henne perfekt. Det var helt enkelt så att Ingavantarna var till henne. Fast hon vet det inte än - ska lägga dem i hennes "tråkiga papper-låda" nu när de är klara och blockade, så hon hittar dem nästa gång hon jobbar. Hon får behålla dem om hon använder dem - ett krav jag alltid har på stickade saker jag ger bort...
Så istället har jag nu på stickorna:

• fortfarande Emeliekoftan - nu utan funderingar utan bara ren och skär stickglädje.
• och nyligen upplagda Cedar Leaf Shawlette i ett merinogarn i bränd orange. Det kommer troligen bli en version i gammelrosa också, men började med orange, då det passar så gott på hösten.

Och i hörlurarna lärde jag mig alldeles nyss av The Knitmore Girls att man aldrig aldrig ska ge bort en stickad present till någon som inte bett om att få den. Ligger nåt i det...
Nu ska jag uppdatera Ravelrysidan också medan yngsta barnet sover middag...

Stickning på Teneriffa

Vi har varit på charter på Teneriffa. Fantastiskt ur familjeperspektiv! Hade dock en liten tanke i bakhuvudet - vore kul med spanska garner och en spansk stickaffär... Hade kollat upp det lite innan - men med mycket magert resultat. Någon hade hört ryktas om en garnaffär någonstans - oklart i vilken stad på Teneriffa, på en sidogata strax bredvid något torg...
Vi tillbringade som sig bör större delen av tiden i vattnet eller på Teide - den fantastiska vulkanen på Teneriffa med vacker vandring. När vi strosade runt i något samhälle hade jag ögonvrårna aktiverade, men ingentingen i garn- eller hantverksväg (om man inte inräknar de lokala hantverk från Kina som såldes överallt...) Såg inga stickande tanter, eller damer, eller herrar - nada... Frågade snälla tanter i affärerna men de gav inga ledtrådar. Antingen är det så att stickning på Teneriffa inte existerar, eller också är det en väl förborgad hemlighet...
Jag har ett barn som fortfarande sover middag, så jag tillbringade ett par timmar efter lunch så här:



stickandes sockar på balkongen med utsikt över Medelhavet - och det gjorde inte ont nånstans...

Så sedan sist är strumporna Rocaille klara - blev färdiga medelst lite flygplansstickning på hemvägen. Har dock inga bilder på dem än, men återkommer!! (Hmm, kanske pga att det fortfarande finns några halvtråkiga ändar kvar att fästa...)

Så nu har jag på stickorna:

• Emelie - denna ursköna kofta som jag har grymt höga förväntningar på...
• Ett par vantar från Solveig Larssons Vantkalendern - med lite omgjort mönster. Ville göra ett par med vit bakgrund och färgvarierat sockgarn i mönstret - hade en snutt Noro Silk Garden Sock att göra av med.  Utgångsmönstret är Inga, men skaftmönstret repeteras hela vägen upp...
• Snart har jag dessutom en Daybreak av Stephen West (jag vet, den är grymt upphaussad, men vill prova vad det är sånt rabalder om... Och så är den snygg! Har Manos Silk Blend i gråblått och tänkte komplettera med svart eller antracitgrått till...) eller en Cedar Leaf Shawlette på stickorna... Cedar Leaf Shawlette är designad av skaparen till en av de stickpoddar jag lyssnar på just nu, Nevernotknitting. Jag tänker mig den i gammelrosa till min chokladbruna kappa i vinter... Tycker löven lägger sig snyggt uppradat när man virar den ett par varv. Men har inte kommit så långt som till garninköp än - om det behövs något inköp alls...

Och i öronen fortsätter jag med Nevernotknitting och The Knitmore Girls - och har det bra!!


Livet attackerade.

Och plötsligt drog vardagen igång igen, med tidiga mornar, gympapåsar, matteläxor och din tur att jobba över. Inser att hur kul det än är att blogga regelbundet är det inte värt att lägga ytterligare sten på börda och ha dåligt samvete för att det var länge sedan man skrev - utan bara ha bloggen som ren och skär glädje, när jag kommer på något jag inte tänkt på förut i stickvärlden eller när bekräftelsebehovet tar över och jag vill visa upp mitt senaste alster.
Vilket jag ska göra nu.
Mitt datorfodral är klart.

The Caspian Case

Baksidan

Och jag är sjukt nöjd! Det är stickat med lite tunnare stickor än garnet krävde, så det blev ett tjockt, ganska stelt fodral, vilket är perfekt när det ska ligga och skava i väskan till och från jobbet. Jag tycker det är så vackert!
Stickmässigt var det sisådär att sticka. Själva fodralet stickas runt, men locket stickas fram och tillbaka, vilket ger mönsterstickning med två färger på aviga varv, något jag inte gjort förut och inte kom att känna mig bekväm med. Garnet är ett fått garn, som jag skrivit om tidigare här på bloggen, en jobbarkompis som gick en garnfärgningskurs 1985 och inte använt något av det sedan dess, så jag fick det. Runt en av de härvor jag använde satt det en lite lapp "alunbetat". Vet förstås inte vad det innebär, eftersom jag inte kan något om växtfärgning av garn alls, men det kändes gediget!
Så nu på stickorna har jag:

• Emelie - en härlig kofta med enkelt spetsmönster i paneler på framstyckena. Min blir i Hjertegarns Alpaca-Silk i petrolblågrön, så mjukt att man nästan håller andan. Mitt enda bekymmer är att jag i min iver läste av garnåtgången fel och köpte garn till en small, vilket jag inte är. Sedan hade de inte mer i min LYS, men hon har en efterlysning ute hos Hjertegarn, så det dyker nog upp. Eller så blir ärmarna lite kortare.
• Under bussresor och barnläggning stickar jag på mina Rocaille - så grymt snygga sockar! Dessa blir i Fortissimas Cotton Stretch i blågrått. Stickade mina Firefly i samma garn fast i rött, och gillade känslan.

Nu när alla Stickpoddens och Stickwithus avsnitt är genomlyssnade och jag bad Podkicker (appen jag använder för att lyssna på poddar) att leta upp liknande podcastar - inser jag att varenda stickare i den engelskspråkiga världen sitter i varsin garderob och spelar in poddar...I alla fall kändes det så. Och det har gjort det länge. För mig är det ren och skär avslappning att hoppa på bussen hem, stoppa in lurarna, ta fram strumpstickorna och lyssna och sticka mig 40 minuter hem. Just nu lyssnar jag på Never Not Knitting och Knitmore Girls. Och de har gjort mååånga avsnitt! Kan varmt rekommenderas. Men behöver nog snart lyssna på någon brittisk-engelsk podcast, annars kommer jag att bräka som dem!